Sunday, February 28, 2010

Jag ger upp!

Jag tycker att mina skor funkat bra att springa i trots snö och modd. Jag springer ju långsamt så jag har inte haft så mycket problem med halkighet och dåligt fäste. Men nu när jag ser hur det ena dagen töar och blir slask för att nästa dag frysa på. Det kommer att ge glashala vägar härute. Slingorna i skogen utnyttjas av skidåkare och är obrukbara. Så nu får jag nog investera i ett par skor med bättre fäste. Icebugs?

Lösningar för cykelpendling

Jag har lite drygt 2 mil till jobbet. I somras började jag cykla och det är en fantastisk alternativ träning som ger tid till reflektion och som får mig att bli så mycket piggare. Ett problem som dök upp i höstas var dock att vi fått nya rutiner på jobbet som gör att jag har svårt att hinna med hämtningarna när jag cyklar. Som deltidare har jag arbetstid till 15 när jag jobbar förmiddagspass. Vi byts av vid 14-tiden och efter det har man oftast lite efterarbete med dokumentation. Tidigare kunde man flexa ut vid 14.30 vid behov. Men nu har vi en ny rutin. Mellan 14.30 och 15 har vi "spegling" när vi allesammans sitter ner och går igenom dagen och om vi haft några speciella problem. Problemet för mig att jag bara blir stressad av den här speglingen. Tycker sällan den ger något, det blir mest skitsnack. Har man riktig otur kan den glida in på arbetspass som redan varit och där man själv inte ens jobbat. Då sitter jag där och bara lider och känner att jag skulle kunna ägna min tid åt bättre saker. Hämtning av barn tex. Om jag inte ska stressa järnet och ändå komma för sent, behöver jag cykla från jobbet 14.45 för att hinna hem och byta till bilen och åka hämta hos dagmamman kl 16. Hon stänger då, så det går liksom inte att komma 16.15.

Eftersom det inte är rimligt att smita från jobbet och trista speglingar så har jag tänkt ut en annan lösning. En cyklekärra till barnen ska inhandlas. Jag får cykla dit den på morgonen på väg till jobbet och ställa den hos dagmamman. Det hade varit mycket praktiskt om maken hade kunnat ta cykelkärran i bilen när han lämnar men den får inte plats i vår lilla Yaris. Sedan kan jag cykla direkt och hämta barnen efter jobbet. Då kortar jag tiden med 20 minuter och kommer att hinna utan stress.

Fast just nu när snöflingorna singlar tätt, tätt mot marken känns det långt till vår och cykling.

Thursday, February 25, 2010

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Saring, vars blogg sundasaring är mycket läsvärd. En kanonbloggerska helt enkelt.

Så hur gör man då?

- varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själva.

- bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själva samt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista med deras namn på sin blogg.

- efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de blivit tagna och att de ska läsa ens blogg för mer information.


Jag vet inte om jag kan komma på några underliga saker om mig själv men jag försöker väl...
1. Jag pratar isländska. Bodde och jobbade på Island i perioder mellan 1989 och -95. Älskar landet, människorna och språket. Skulle egentligen vilja åka tillbaka och jobba där igen, fast då med mitt nuvarande yrke. Maken ställer sig extremt skeptisk till denna dröm.

2. Jag är helt hopplös på att hitta intressen att grotta ner mig i. Så fort jag blir det mistalilla intresserad av något blir jag helt manisk. Läser allt jag kommer i över i ämnet, ägnar timmar åt efterforskningar och tråkar ut omgivningen med långa utläggningar. Tyvärr har jag en tendens att inte vara lika uthållig som jag är intensiv.

3. Jag är usel på att organisera saker. Att hålla i olika trådar, boka och fixa, det är inte min grej. Glömmer och tycker det är tråkigt, skjuter upp allt till sista minuten. Virrig är bara förnamnet.

4. På jobbet tycker de nog att jag är lite underlig. En lite udda fågel, som ibland hasplar ur sig konstiga saker. Men det är okej. Jag älskar mitt jobb. Där tycker de dessutom att jag är en mycket lugn och sansad person, vilket jag inte själv tycker. Men det är bra att kunna leva dubbelliv!

5. Det mest udda med mig är nog att jag har fött 3 av mina fyra barn hemma. Det är nog i andras ögon det mest udda man kan göra - och farliga. För mig är det inte det.

6. Min största idol är en amerikansk övervintrad hippie-barnmorska - Ina-May Gaskin. Googla på henne på Youtube vettja! Är det udda eller?

Jag har en känsla av att den här utmaningen har gått ett par varv och det är möjligt att ni redan har gjort denna. Hursom haver utmanar jag:

Vildhjärtas
Helga
Pladuska
Roadrunner
Annas marathon
Utan krusiduller

Wednesday, February 24, 2010

Övergiven MAF-träning

Jag har kört strikt MAF-löpning mellan november-februari. Jag har varit influerad av diskussionstrådarna på jogg.se samt av denna blogg. Förutom att jag fortfarande egentligen tror på konceptet så passade det oerhört bra för mig eftersom jag skulle ta det lugnt med löpningen och köra benträning för att knän och höfter skulle vilja vara med.

Det är säkert för kort tid jag har kört träningen för att få bra resultat och dessutom har jag inte gjort några tester så jag kan faktiskt inte avgöra riktigt hur det funkat. Ibland har jag sprungit fortare och ibland långsammare. Men jag har aldrig kunnat springa i uppförsbackar och det har varit det som frustrerat mig mest. Gå när man vill springa, blääää. Jag har också saknat endorfinkicken som jag upplever starkare när jag kört på högre puls.

Fördelarna har varit att jag som novis inom löpning har lärt mig att ta det lugnt och springa i långsamt tempo på de längre passen. Tidgare sprang jag alltid på 85% av maxpuls oavsett sträcka. Det var så jobbigt att det till slut började ta emot att ge sig ut i spåret. Förmodligen också en anldening till att kroppen började protestera. Och det var ju glädjen att komma ut och endorfinerna jag ville åt. Jag tycker mig också märka att pulsen i snitt ligger lägre även nu när jag testat att släppa på MAF-tempot.

Just nu tänker jag träningsmässigt att fortsätta med min modifierade lågpulsträning. Dvs jag springer med låg puls i huvuddelen av mina pass men jag går inte i uppförsbackar. Jag har letat och läst så mycket jag kunnat komma över och går för närvarande på följande upplägg. I tillägg till lågpulslöpningen kommer jag att köra intervall eller snabbdistans 1 ggr/vecka ca 30 min. Det borde vara tillräckligt för att få fart på benen utan att dra upp risken för mig att överbelasta innan kroppen vant sig vid att springa. Just nu tänkte jag mig intervaller som jag läste om i Runners World. Långsamt joggtempo som grund och korta intervaller i hög fart emellan. På så sätt skulle man få en relativt snabb förbättring av konditionen och samtidigt inte dra på sig för mkt mjölksyra och få sämre löpteknik som visst är lätt hänt när man är trött. Om man då har någon löpteknik från början då?! Men det där med intervaller verkar vara ett riktigt snår av olika teorier så vem vet vad som kommer att funka. Men med det här upplägget få jag i alla fall lite fart samtidigt som jag kör mest mängd.

Varför övergav jag MAF? Jag hade egentligen tänkt fortsätta en månad till men jag måste säga att jag började bli smått otålig och dessutom måste jag erkänna att jag blivit liiite stressad över att jag springer så långsamt. Hur ska det gå på Spring-Cross liksom. Löjligt, jag vet. Jag älskar att springa för att komma ut i skogen men jag är också väldigt nyfiken på vad jag själv kan åstadkomma i löpspåret. Men den huvudsakliga träningen kommer fortfarande vara med låg puls. Sedan har jag en make som retas och säger att jag tränar så här för att jag inte kan ta ut mig...

Testat vattenlöpning

Jag och mormor och småttorna har varit och badat idag. Kan helt klart rekommendera Vilundabadet i Upplandsväsby. Det är det enda badet jag varit på där man inte fryser när man befinner sig ovan vattenytan. De har en lagom äventyrsdel för barn och så en stor 25 metersbassäng med många banor. Det är inte gratis att bada men om man bara ska utnyttja simbassängsdelen är det billigare. Jag fick dock låna en wetwest gratis och det var ett plus. Jag hade nämligen räknat ut att mormor och jag skulle få varsitt 30-min pass till barnfri träning, så då tänkte jag passa på att vattenlöpa eftersom jag hört så mycket positivt om det.

Till en början var det svårt, kändes mest som jag paddlade omkring och halvflaxade med armar och ben. Pulsklockan funkade heller inte i vattnet, fastän den ska göra det. Nåväl jag körde 10 min uppvärmning och sedan intervaller på 60" och vila i 15" där jag kollade pulsen, klockan funkade fint så fort jag höjde mig ur vattnet. Intervallerna körde jag i 15 min och då kändes det som tiden gick fort. Maxpuls blev 145 (så ska man lägga på 10 slag för att kunna jämföra med löpning på land = 155=83% av maxpuls). Det får godkänt av mig även om jag säkert skulle kunna pressa mig mycket mer, framförallt om jag fick in vanan. Fast utan intervallerna hade det varit dödens tråkigt, otroligt mycket tråkigare än löpband. När jag kom upp ur bassängen hade jag rätt matta ben faktiskt och var törstig som bara den. Det hade varit lite häftigt att ha en egen väst och löpa utomhus på sommaren. Då skulle man verkligen kunna utnyttja strandlivet med barnen till träning. Plankor och armhävningar i sanden och så pulsträning i vatten!

Tuesday, February 23, 2010

Test

Idag körde jag ett test på löpband. Hur länge skulle jag orka springa i 5 km tempo? Dagen var väl inte helt väl vald eftersom jag faktiskt inte är helt återställd efter en mindre förkylning. Jag vet att jag inte borde ignorera den och förmodligen var det väldigt dumt att köra men jag kunde inte låta bli.

Jag kan inte påstå att jag orkade länge. Tvärtom. Jag orkade ynka 2 km. Sedan fick det vara nog, pulsen låg på 165=87% av maxpuls och jag ville vara sig pressa hjärtat eller benen mer. Men nu har jag ett utgångsvärde. Om en månad testar jag igen och ser om jag har förbättrat mig. Dessutom kan jag även jämföra pulsen. Målet är ju att springa 5km på 25 min. Min bästa tid, utomhus är 26:26. Vi får väl se hur det går i vår. Har svårt att tro att jag inte förbättrat mig alls unde träningen i vinter. Och om jag inte har gjort har jag i alla fall vant leder, skelett och ligament vid att springa, nog så viktigt för mig. Totalt blev det 6km och med en snitt/maxpuls på 149/165

Jag tröstar mig med att jag hade klarat ett av testerna till polisen. En tjej ska kunna springa 2 km på 10:15. Jag skulle i och för sig aldrig drömma om att bli polis men ändå. :) Jag undrar hur jag hade klarat att lyfta en docka på 77kg och släpa 50 m... Får väl testa på mannen.

Måluppfyllelse!

Jag kan göra en riktig chin nu! Yihaaaa! Men f-n vad jag har tränat länge för att nå detta mål! Det sägs att man ska belöna sig själv när man uppnått ett mål som man kämpat länge med. Jag behöver ett nytt underställ till skidsemestern. De här skulle jag vilja investera i:

Naprapatbesök

Det är 1,5 år sedan jag började träna målmedvetet. Min minsting hade precis börjat bli lite mer självständig och jag kände mig redo för mer än bara barnvagnspromenader. Det är ett år sedan jag "blev löpare" dvs började tycka att det är roligt att springa. Men det märks att min kropp har blivit sliten av graviditeter och barnafödande. I och för sig har den säkert varit lite sned och vind alltid, minns att jag hade ilägg för att benen var olika långa i tonåren. Vänster höft krånglade också när jag spelade fotboll som tonåring. Då visste jag inget om rehab och förebyggande träning för att hålla kroppen i schack. Lägg till några ridolyckor på det och så som sagt 4 graviditeter. Otto, min trea lyckades ju bända isär symfysen när han hade bråttom ut...

Hur som helst har jag ingen tanke på att sluta springa, det är alldeles för roligt och i och med att jag bara tränat periodvis hittills har jag inga maxprestationer bakom mig utan snarare framför mig. Dock är jag högst villig att anlita expertis för att hålla och jag är också beredd på en jäkla massa prohab-träning.

Så i lördags var jag på naprapatbesök innan jobbet. Hon var verkligen grundlig och gick igenom det mesta och la upp en plan. Knäckte, masserade och gav akupunktur. Jag behöver få igång min höger "rumpmuskel" så att hamstrings och höger vad slipper bli överbelastade. Dessutom överbelastar jag även ryggen när rumpan inte hjälper till.

Det bästa av allt var akupunkturen. Jag har känt hur ryggen successivt blivit stelare under vintern och har också haft spänningshuvudvärk, vilket jag aldrig brukar ha annars. Men med 2 nålar i axlarna och 3 i huvudet så är det bokstavligen som ett ok fallit från mina axlar! Visst är det häftigt. Jag vet att akupunktur funkar bra på mig men det här var extremt! Är fortfarande stel i nedre delen av ryggen men det känns ändå så mycket bättre totalt sett! Lördagslycka!

Monday, February 22, 2010

I somras


Tittade igenom foton på Iphonen idag och hittade smått överraskad den här bilden från i somras. Minns den väl, minns att benen var rätt stumma i den här uppförsbacken. Lågt Hb och dålig cykelteknik skyller jag på. Trampa fortare hojtade Stefan! Det gåååår inte hojtade jag tillbaks. Och sen gick det inte av andra skäl eftersom Ville somnade bak på cykeln och jag fick stötta hans huvud med ena handen.

Men å vad jag längtar till våren och att transportcykla till jobbet.

Thursday, February 18, 2010

Löpband

Löpbandet på gymet och jag börjar snart bli kompisar. Det är rätt skönt att slippa snön ett slag. Summa sumarum för dagen: 45 min styrketräning rygg och bröst, sedan 7,6 km på löpbandet. Fartlek kan det nog kallas. Låååångsamt grundtempo och så korta intervaller på 90-30 sek i 4:15 fart på det. Kändes okej i knä och vad. Känns okej nu med. Men höger vad och baksida lår kommer oftast smygande efter ett par timmar. Men det kan väl inte rimligen vara ett problem när jag inte tänker på det alls när jag jobbar? Så fort jag är på jobbet känner jag ingenting. Nada. Jag kanske känner efter för mycket? Hursom helst ska jag till naprapaten på lördag. Då ska hon få ta sig en titt på min sneda och vinda kropp. Hoppas på en rejäl dos med rehabövningar i förebyggande syfte.