Thursday, April 29, 2010

Träningsvärk ger tröga ben

Pilatesen resulterade i träningsvärk i hela kroppen. Det där med träningsvärk kan vara lite lurigt tycker jag. Den kommer smygande allteftersom och slår inte ut (oftast iaf) med full kraft förrän lite drygt ett dygn efter det pass som man kört som orsakat den. Jag kände mig lite stel igårmorse, lite svag träningsvärk i armar och axlar men inget mer. Intervaller hade jag planerat. Jag var inte jättesugen men ändå lite nyfiken. Lämnade barnen och åkte sedan upp till IP. Det finns egentligen bara en ordentlig backe där men å andra sidan är det småkuperat hela tiden. Så jag var inställd på att tiderna på intervallerna 8x3 min skulle variera lite i tid.

Genast jag satte igång att värma upp kändes hur sega benen var. De hade älskat ett återhämtningspass men intervaller njääää. Tiderna på intervallerna blev därefter. Väldigt ojämna. Jag behöver min hare att ligga i rygg på. Han springer mycket jämnare i tempo än vad jag gör. Så fort jag satte av i högre fart kände jag plötsligt hur mycket träningsvärk jag hade i låren och ryggen. Baksida lår kändes rejält. Hursomhelst så tog jag mig igenom alla intervallerna. Jag var så slut efteråt att nerjoggen blev hälften gång hälften lufs. Totalt blev intervallsträckan 4,9 km i fart mellan 4,36 som snabbast tiden och 5,09 som sämst. Totalt blev det 10,1 km.

När jag räknar efter så tror jag inte mina ben har återhämtat sig efter förra helgens träning samt 4 mils cykling i måndags. Det känns också som att pilatesen genererar en del mjölksyra. Det är små rörelser, ofta rätt statiska. Medan man håller på känns det inte så otroligt mycket men idag har jag verkligen träningsvärk i hela kroppen. Eller för att förtydliga mig själv. Det är jobbigt och det känns men inte så mycket att man kan förvänta sig så mycket träningsvärk.

Imorgon väntar ju Kårstajoggen, så då skulle jag vilja att benen inte känns som stockar. Jag ska preparera dem med jobb ikväll och nu på förmiddagen grävjobb i trädgården... Optimalt?! Nja men roligt. Imorgon hoppas jag på vårsol och värme. Jag skulle vilja beställa en sidådär 17-19 grader och lätt bris! Oavsett tror jag det blir rikitgt trevligt.

Wednesday, April 28, 2010

PIlates är banne mig bästa coreträningen

Nu har jag i och för sig inte testat så mycket mer coreträning än den som finns på gymens pass. SATS och mitt lokala gym. Jag är lite nyfiken på Redcord, jag ska ta och testa det snart har jag lovat mig själv. Idag hade jag dock tid bokat med Linda. Solen sken imorse, jag var sur och trött. Konstigt nog kommer min post-jobb trötthet inte dagen efter en jobbperiod, utan 2 dagar efteråt. Så är det ALLTID men jag glömmer det ändå alltid. Hursomhelst hade jag inte alls lust att åka in till stan och inte alls lust att träna pilates. Ville vara hemma och gräva i trädgården. Men eftersom jag avbokat två gånger redan pga diverse åkommor i familjen tog jag mig själv i kragen och åkte. Vilken tur! Det är en kroppslig AHA-upplevelse varje gång. Att jag lyckas glömma bort det? För det första så är det ren och skär lyx att ha en tränare helt själv i en timme. Som petar i teknik och andning och verkligen får en att förstå övningarna. För det andra är korrekt utförd Pilates snuskigt jobbigt. Hur kan sådana små futtiga övningar vara så sjukt tunga? Nu har jag med mig hem en gigantisk övningsbank att öva med tills nästa gång. Jag känner redan att jag fått en favoritövning. För ett år sedan när jag började kunde jag inte överhuvudtaget utföra den på rätt sätt. Det låter så enkelt. Man ska ha spikrak rygg, aktivera den inre magmuskultaturen, luta sig bakåt och vrida ryggen först till vänster, sedan till höger. Men efter 4 barn och obefintlig coremuskulatur var det stört omöjligt för ett år sedan. Nu kan jag, men jag får jobba med hela kroppen, från benen ända upp till nacken! Den här övningen skulle man kunna slarva sig igenom men när jag gör den rätt känner jag hur en enorm massa spänningar i hela ryggen släpper. Förutom att den är sjukt jobbig för magen förstås.

Det är roligt att se resultat. Det är fantastiskt roligt att ha bättre kroppskontroll nu när jag närmar mig 40 än vad jag någonsin tidigare haft. Då ska väl i och för sig tilläggas att den aldrig varit speciellt stor. Men jag har alltid varit grymt avundsjuk på dansare. Inte bara för att de har sån taktkänsla, jag älskar att dansa men är totalt talanglös. Men också för att de verkar ha sån koll på hur den använder sin kropp. Och nu får jag en liten uns, på min nivå.

Jag formligen studsade ut från träningsstudion och hann med en sväng i den här butiken. Därifrån fick jag med mig hår och hudvård till hela familjen för ett bra tag fram över. Samt gott thé. Jag har dessutom hunnit gräva lite i trädgården också medan maken grillade lammkotletter. Gräva är också träning...

Monday, April 26, 2010

Fredagsmåndag

I lördags körde jag ett testpass. Förmodligen urbota dumt och emot all smart strategisk träningsplanering men jag ville se lite i vilken fart jag orkar springa terräng inför Springcross. Dessutom fick jag med Stefan ut och då går det ju alltid lite fortare än vad som är bekväm fart för mig. Jag har också svårt att bedöma hur fort/långsamt jag springer. Under km nr 3 till 5 i terräng som gick på 5,06 - 5,17 så tänkte jag enbart på hur galet jobbigt det är att springa kuperat och att jag tyckte det gick långsamt. Sedan avvek Stefan och vände hemåt och jag sprang vidare själv och sänkte hastigheten till ett behagligare tempo för att orka rundan ut. Eftersom jag planerade allteftersom jag sprang blev den lysande idéen som växte fram i huvudet att köra 12 km totalt. Och det blev det rätt exakt med snittiden 5,26 min/km. Terrängspåret runt IP är visserligen småkuperat men är det är inga våldsamma backar.

Igår på väg hem efter jobbet sprang jag en 10,5 km runda i Skavlöten. Återhämtning tänkte jag mig. Men där finns det en hel del backar som verkligen fick mig att känna av mjölksyra upp till öronen trots beskedligt tempo. Eftersom tanken var återhämtning gick jag i alltför motiga uppförslut. Jag antar att benen var mosiga ifrån lördagen.

Idag har jag cyklat till och från jobbet. Min cykel är fortfarande på lagning så jag lånade Stefans. Den är visserligen ett nummer för stor men trots detta mer lättcyklad och jag kom hem på precis över timmen, trots stopp vid rödljus. Ikväll har jag trötta men nöjda ben och det känns som det är fredag. Nu väntar 3 dagars ledighet! Jag firade med att laga lasagne till middag och dricka ett glas vin med maken. Riktig fredagskänsla och till och med deklarationen är fixad! Imorgon är det träningsvila för benen men jag ska köpa sättpotatis och lök och så sallad, spenat och persilja. Trädgårdsjobb kan väl kallas för lågintensiv alternativträning?

Wednesday, April 21, 2010

Efter regn kommer snö

Eftersom jag har ett jobb som sällan innebär hemarbete har det känts ovanligt att de senaste dagarna prioritera bort träningen helt för att förbereda ett föredrag. Men igår blev det i alla fall gjort. Föredraget alltså. Och det gick mycket bättre än när jag i tisdags eftermiddags slet mitt hår och bara ville avboka. Fast i ärlighetens namn kan man var nöjd med sig själv när 3 av 25 sitter och halvsover? Som dessutom deklarerat innan hur spännande och intressant det ska bli?! Jag blir lika förvånad varje gång jag håller föredrag (nu är det ju inte så ofta) men det är alltid någon som sover! Och jag som pratar om så fantastiskt spännande och VIKTIGA saker. Jag lyckades i alla fall väcka 2 av 3 som sov och får väl nöja mig med det.

Firade att det var klart med linssoppa och gott bröd och en runda på ca 7km. Skönt att lufta benen, det är konstigt hur lätt det känns att springa på kvällen. Efter 2 dagars vila, ville benen springa snabbare och snabbare. det spelade ingen roll att det var kallt och snöblandat regn och den gamla vanliga rundan som jag är sjukt trött efter vintern.

Just nu är MAF-tempo ca 5.50-6.00 och jag skulle tippa på att tröskeltempo ligger runt 5,15-5,20.

Sunday, April 18, 2010

13,3 km i skogen

Sprungit kors och tvärs i skogen på stigarna nära Angarnssjöängen som ansluter till de breda preparerade motionsspåren uppe vid IP. Två värstingbackar gick jag i, det var ju meningen att pulsen skulle hålla sig så låg som möjligt trots terrängspring upp och ner. Jag älskar skogen, älskar doften, rötterna, stenarna och mossan. Jag älskar inte de ställen med lerväDelling men hellre det än all snö som var kvar för bara en vecka sedan. Den här veckan skulle jag vilja springa i Skavlöten och Ursvik. Bägge ligger på väg eller i anslutning till jobbet. Om man springer 10 km:s rundan i Skavlöten kommer man till en skylt som säger Åkersberga 30 km. Åh vad sånt lockar mig. Att bara springa vidare.

Tuesday, April 13, 2010

Så trött, så trött och förkyld

Har tagit två dagars träningsledigt. På raken! Min höger fot gillar det och höften också. Jag måste se till att alternativträna lite mer. Och stretcha och köra rehab. Var fasansfullt trött efter jobbet igår. Hade max fått 3 timmars sömn. Konstigt att man håller ihop överhuvud taget då. Men det gick okej. Däremot blir jag utan sömn väldigt negativ. Tankarna går hela tiden i negativa spiraler. Typ: Jag kommer aldrig att hålla för att springa. Varför har jag anmält mig till lopp när jag ändå alltid har känningar här och var? Varför kan inte jag få vara utan småkänningar? Styrketräning inne när det är fint väder ute? Bläää vad tråkigt! Dessutom blir jag aldrig starkare...
Och bla, bla, bla.

Därför passade bra med en dag ute i trädgården i solen när motivationen inte var på topp. Imorgon då? Då kanske min lilla förkylning som jag dessutom dragit på mig har försvunnit. Eller så slappar jag en dag till innan jag har hittat tillbaks till träningsglädjen!

Saturday, April 10, 2010

Personbästa

Ida harade Stefan mig till pers både på 5 km och 10 km. Vi har sprungit som längst 8 km tillsammans och gått ut rätt hårt i tempo från början. Den här gången hade jag tänkt mig ca 2 km uppvärmning och sedan sätta fart och springa lite längre och gärna någon km nerjogg i alla fall. De två första km kändes rätt tröga. Inga superben precis. Efter dessa ökade jag takten och det gick förvånansvärt bra. Efter 5 km var det tungt men då blev det hemväg och lite medvind i ryggen vilket gjorde att de två sista snabba km gick bättre än jag trodde. Jag sprang på mellan 4,53 och 5,07 i snitt. Snabbaste km var den sista. Sedan var jag både slut och rätt så nöjd och sänkte farten drastiskt, varvid Stefan tappade tålamodet efter en långsam km och började springa på igen. Jag var ju tvungen att hänga med. 10 km sprang jag på 54,22, vilket är en bra putsning på mitt personbästa där i alla fall 3 av km kunde ha sprungits snabbare. Nu har jag kommit under mitt första mål för säsongen och det får bli att revidera målet på 10 km. Milen under 50 är för tufft än så länge, efter 5 km i detta tempo hade jag inte mer att ge. Men jag skulle tro att ett nytt mål under 52 vore rimligt i år.

Glad som en lärka duschade jag och åkte till jobbet. Testade mitt Hb för jag har börjat känna mig lite hängig igen. Fick ett kvitto på att känslan var rätt. 112 är för lågt. Mer järntabletter, inget slarv nu. Om jag lyckas fylla på mina järndepåer kommer jag att få en extraskjuts lagom till Springcross är tanken!

Tuesday, April 6, 2010

Innan jag blev dålig...

Jag hann med ett riktigt långpass i lördags. 23,5 km totalt blev det. Pulsmässigt låg jag fint ända till 11 km, där den sakta började klättra uppåt. Samtidigt sjönk hastigheten. Snittpulsen låg dock på 142 och max på 155. Ansträngningsmässigt kändes det bra genom hela passet. På slutet blev jag trött ländryggen och fick ont i höfterna men det kändes inte som farligt ont utan bara ovana.

Det var riktigt härligt väder, fågelsång och vackra omgivningar. Det största och egentligen enda minuset var att jag sprang fel, hittade inte den avtagsväg som skulle givit mig en fin runda. Nu fick jag visserligen se nya delar av bygden men blev utskälld av en gubbe när jag sprang fel och fick så småningom vända och springa tillbaka. Visst ska man kunna ladda ner karta med vägsträckning till Garmin? Om man kan det borde jag lära mig hur... För aldrig hade jag väl kunnat tro att vägen jag skulle tagit gick rakt genom en bondgård plus hage.

Med tanke på kräksjuka och kommande jobbhelg och att jag mängdmässigt kommit upp i hela 48,6 km får den här veckan bli lugnare träningsmässigt. 48, nästan 49 km är mycket för mig och dagen efter långpasset var jag rätt stel i höftböjarna. För övrigt känns det bra. Höger vad och fot hör inte av sig alls.

Den här veckan får det därför bli mer fokus på återhämtning, rehab, styrketräning och cykling. Till helgen ska jag cykla till jobbet igen och hoppas att slippa ny punka. Ska se till att ha slimmad ryggsäck den här gången utifall det händer igen!

Påskveckan toppades med att jag fick ut stororna på en liten runda. Ebba tänker springa tjejernas Lidingölopp på 3 km. Julius är tveksam, isåfall blir det 1,7 km för hans del. Han gnölade hela vägen ut, men hade sedan jättekul när vi sprang. Rundan var till för att visa honom att 1,7 km inte är så långt. Och att det inte är meningen att han ska rusa på max hela vägen. Vi toppade det hela med lite bootcamp hemma med upphopp, knäböj, utfall och armhävningar. De har fortfarande träningsvärk!

Där fick jag för påskens intensivträning

Jag har nu vaknat till liv efter 24-timmars kräksjuke-elände. Den akuta fasen var mellan kl 23-03.30 och så här i efterhand var den rimligast. Gårdagen spenderades i sängen och på soffan sovandes eller halvsovandes med ont i huvudet, ont i kroppen och halvt illamående. Idag är jag nästan som ny. Fast absolut inte för träning. Det är konstigt det där. I lördagskväll när jag kände att jag höll på att bli sjuk låg jag och våndades över att jag skulle missa löprundan med Magda som vi försökt planera in, av och till. Jag såg verkligen framemot detta, ny bekantskap, löpsällskap och nya omgivningar. Surt att missa. Sedan när jag övergick från att hålla på att bli sjuk till att verkligen bli det, då var det enda jag kunde tänka: aldrig mer träna! Varför springa? Vansinnigt! Varför långpass? Helt dum i huvudet! Och nu när jag känner mig bra, fast svag så känner jag att en liten promenad i solskenet med barnen kommer att räcka fint.

Thursday, April 1, 2010

Snabbare än förra gången

Har haft en underbar kväll, jag har verkligen slappat. Stefan och barnen har spelat spal och jag har hängt med datorn i soffan. Jag tog ut mig mentalt på Junibacken idag med småttorna och när jag kom hem i form av snabbdistans med Stefan. Nu vill inte benen mer idag. Så jag har slappat och läst bloggar och funderat och längtat. Längtat efter nya löprundor och efter att snön ska smälta även i skogen och på de små stigarna som jag tänkt utforska så fort det bara går. Sålunda har den sista stunden vid datorn har ägnats åt att lägga upp ett nytt långpass. Det får bli på lördag eller söndag, får se vad som passar familjen bäst.

Men åter till de senaste dagarnas träning. Sprang en lugn 6 km kvällsjogg i tisdags, intervaller och styrka igår och hade tänkt ta det lugnt idag. Men jag kunde bara inte motstå att få sällskap, så jag snörde på mig skorna med Stefan. Solen värmde faktiskt även vid halv sextiden, vädret var det inget fel på. Men jag var allt lite seg i benen och det såg ut att gå oförskämt lätt för maken. Såg på klockan att vi sprang snabbare än förra veckan, samma runda. Andningen och pulsen gick bättre idag men benen var segare. På slutet fasade jag för sista backen och var allmänt negativ men så försökte jag bita ihop. Hade ingen snabb-växel att lägga i där utan tog rygg på Stefan och segade mig upp. Försökte öka och springa på efter sista backen trots hög puls. Svor faktiskt över klockan som inte ville signalera att sista km var sprungen. Totalt blev det 8 km på snitt 5,10 min/km, det är jag fasligt nöjd med och det råkar vara personbästa. Nöjd också med snittpulsen som låg på 152.

Även om jag längtade galet mycket efter att få springa långsamt, speciellt på hemvägen är jag ofantligt nöjd över att ha en hare som drar upp och håller farten åt mig!