Saturday, December 29, 2012

Lite fart igen!

Efter mer än två veckors förkylning och endast lufs i gräslig snömodd kände och nu senast i gräslig ishalka kände jag att det var dags för löpband igen. Jag äger inga Icebugs och igår gick broddarna sönder. Kanske blir det en nyårspresent till mig själv om det ska fortsätta att snöa och smälta på det här viset om vartannat för nu går det knappt att springa där jag bor! Eftersom tiden var knapp (som vanligt) och kondisen dessutom inte är på topp blev det bara ynka 3x1000 m efter uppjoggen. Men ändå, fruktansvärt härligt efteråt att ha kommit upp i puls ordentligt. För att springa på löpband är tråååkigt! Kollade de som sprang bredvid, fart och teknik och sedan på klockan alltför ofta.

Appropå tråkigt har jag ägnat 6 timmar åt att frysa i en dåligt uppvärmd badmintonhall idag. Det är kul att åka iväg med dottern men det var inte kul att frysa det var banne mig inte kul att få en p-bot. På parkeringen strök det omkring en p-lisa hela dagen och vi blev varnade för att ha kolla på tiderna och se till att inte p-tiden gick ut på P-skivan. Jag gick ut i god tid för att ordna med detta och mötte p-lisan vid min bil. Ändrade parkeringstid (vilket var tillåtet) och gick tillbaka in i hallen. Kommer ut efter tävlingarna och har fått en bot! För att det det på en hylla nedanför fönsterrutan låg en till p-skiva och man får inte ha två p-skivor synliga samtidigt! Men det var EN P-skiva i framrutan och den andra låg dold om man man inte stod vid sidan om bilen eller klättrade upp på huven och jag blev inte lappad på första rundan! Visst är det sjukt! Jag har aldrig bestridit en p-bot men den här gången vill jag se foto han tagit som bevisning. Har de provision på böter eller?Jag inser att bestrida en bot är i princip hopplöst men det här tog faktiskt priset.



Friday, December 21, 2012

Host host

Det är en väldigt envis förkylning det här. Skulle förmodligen behövt vila ytterligare en vecka men det pallar jag verkligen inte. Och ja jag vet att jag är dum men lugn träning tänker jag, det kan nog funka. För ja, jag behöver träna! Lite, lite endorfiner och välbefinnande behövs. Inte astuffa gymcirkelpass där man peppas att ta ut sig till max men lite lugn lufs och snöjogg i vintriga omgivningar det tror jag starkt på. Idag var jag i alla fall på gymet och körde en halvtimme styrka och jag kände mig inte stark men det var skönt ändå.

Imorgon väntar julpyssel och bak. Här hemma är vi något sena med allt julfix. Yngste sonen har pyntat gästtoaletten med en gipstomte i obeskrivlig brungrågrön färg (fägblandning som uppstått när grönt och rött blandats) och det är ungefär det då, förutom adventsstjärnor i fönstren. Men bättre sent än aldrig sägs det. Dessutom fyller än av sönerna år den 25:e så tårtan ska bakas imorgon. Ni vet hur det är, den 25:e vill i alla fall jag helst njuta av julfriden och inte stå i köket. För övrigt är det maken som står för julmaten, så jag kan ägna mig åt det roliga! Fick prova otroligt god hemgjord leverpastej ikväll. 

Sunday, December 16, 2012

Fortfarande

Fortfarande förkyld men äntligen på väg att bli bättre. Idag får det bli träning medelst skottning. Kanske en promenad i snöyran. Det är en väldig skillnad mot att ha lite förkylningskänning och att vara förkyld på riktigt. Träningslängtan försvinner direkt om jag är sjuk på riktigt. Vilket i och för sig inte är så konstigt. Nu börjar jag känna en svag längtan efter att springa ett lugnt pass, igår var det fortfarande otänkbart.

Det bittra är borta och ersatt med en stilla undran vad jag ska åstadkomma. Jag brukar alltid ha idéer men den här gången tror jag att jag överlåter dem till chefen. Den här gången får nog hon tala om för mig vad jag ska göra. Och i och med det så har jag också givit upp.

Wednesday, December 12, 2012

Idag är jag bitter och förkyld

Bitter är nog den minst accepterade känslan i vårt samhälle. Mycket får man vara men inte bitter. Men idag vill jag bara vråla, för det känns så frustrerande att slå huvudet i väggen och aldrig blir förstådd! Att inte få någon respons. Jag har i mitt arbete blivit erbjuden något som skulle kunna liknas vid ett lillfinger, där jag i princip blir bakbunden och inte kan göra något bra. Detta erbjudande är tidsbegränsat, jag kommer att ha liten tid, ovisst vad jag ska utföra, och inte ha någon möjlighet att göra något bra som sagt. I juni ska nytt beslut tas och då kommer jag inte att ha något bra resultat att visa och så kommer jag att få höra att det här var inte värt pengarna. Och jag hoppas ni förstår att jag inte är privatanställd. Jag skulle minst behöva springa tre mil för att må bättre men jag är för förkyld och orkar inte ens gå på en promenad.

Saturday, December 8, 2012

Påminnelse till mig själv

En vecka nästan utan träning. Direkt feedback från kroppen i form av småont i ryggen och stelhet. Igår 13 km snöjogg och nu idag VIPR. Benen är helt mosiga och ryggen lycklig! Varför glömmer jag att träning är svaret på all när det är stressigt? 15 min rörlighet eller styrka kan aldrig vara omöjligt.

Träningen idag lockade fram endorfiner som räckte till i alla fall halva julklappsinköpen i Täby centrum. Resten av handlingen klarades av efter en cappucino.

Friday, November 23, 2012

Vardagslivet

Måste erkänna att det nya livet med heltidsjobb absolut påverkar min träning. Dels därför att två av våra barn fortfarande är relativt små så att jag inte får ihop mina åtta timmar innan det är dags att hämta på dagis och dels för att mitt arbete under de närmaste åren periodvis kommer att innebära mer än heltid av mig. Den tiden som kunde utnyttjas till träning på kvällstid går i alla fall i hälften av fallen till arbete. Dessutom känner jag mer och mer att jag inte vill sätta krav på mig själv på alla områden i livet. Träningen måste vara min fristad och inte ytterligare ett måste. Samtidigt är det ett måste för jag upplever otroligt starkt att träning får mig att tänka bättre och hålla ihop skrivbordskroppen. Men det ska åtminstone vara ett måste som inte är förknippat med dåligt samvete och högt uppsatta mål.

Att hinna springa är något jag därför absolut prioriterar men just nu finns det knappt luckor för milen ens en gång. 30 minuter på lunchtid försöker jag knycka och så lite längre på helger om möjligt. Men helger innabär ju inte alltid att det finns eoner av tid. Det ska umgås med familj och vänner och det är tävlingar och det ska fixas, ja det finns alltid något som kan gå före helt enkelt, så det gäller att prioritera. Kanske  nöja sig med halvtimmen som finns utan att tycka att det är för lite tid. Istället springa lite mer fartlek och intervaller och utnyttja den lucka som finns. Min höger vad gör sig fortfarande lite påmind så jag behöver ta det försiktigt med den. Den verkar inte gilla löpband. Möjligt att jag ändrar mitt sätt att springa där?

Jag behöver mer styrketräning i mitt liv för ryggens skull. Igår var jag på ett pass på gymmet och idag kan jag knappt röra armarna. Det finns en lycka i träningsvärk!


Sunday, October 21, 2012

Smådeppigt

Får nog ta det lugnt. Vaden känns successivt allt mer. Googlat lite och bristning är nog troligt även om den inte verkar så allvarlig. Surt, surt. Funderar på vad man kan träna istället. Känner mig snuvad på mina endorfiner.

Saturday, October 20, 2012

Vad hände

Maken meddelade imorse att han skulle spring runt sjön med en kompis. Långpass och jag fick inte följa med... Kunde inte heller, 20 km i 4.50 tempo är långt över min förmåga. Men jag kände mig peppad för träning och tänkte passa på att träna på gym medan 7-åringen var på kalas och 11-åringen var på badminton. Tänkte mig 1000-ingar helst 6 st. Hade räknat på att jag ville ligga i 4.50 tempo till att börja med för att ta den sista i 4.30. Det ska inte vara något problem för mig faktiskt.

Kände redan på den första att det var slitigt och fick dessutom höja upp hastigheten för att få klocka med inprogrammerad intervall och löpbandet att stämma. Vilan kändes jättekort och den andra intervallen var tvärtung. Undrade bara när den skulle ta slut. Insåg att jag fick förlänga vilan för att kunna fortsätta. Vad i hela friden är det här? Har jag helt tappat koll på vilka hastigheter jag kan springa i eller är det fel på löpbandet? Men brukar inte löpband snarare visa för hög hastighet än för låg?

Under den tredje intervallen hände något med min vad. Jag ska inte säga att det small till men det gjorde helt plötsligt ont. Det gick inte alls att springa intervaller med den smärtan. Jag saktade ner och tänkte att jag joggar väl några km till men det gick inte heller. Bara att kliva av. Tog ett varv i gymmet och körde rygg, axlar och core vilket också var välbehövligt men det kändes rätt snöpligt.

Just nu känns vaden hela tiden när jag rör mig men mest om jag går uppför eller nerför en trappa. Ska testa med promenad imorgon för att se hur det utvecklar sig. Jag hoppas att det inte är någon muskelbristning.

Wednesday, October 10, 2012

Hot MoJo

Testade idag, för jag upplever själv att jag behöver rörlighet i min stela kropp. Och att få in mer alternativ träning nu när jag blivit skrivbordsråtta. Jag var lite nervös innan passet för att alla skulle var superyogisar och att jag inte skulle fixa värmen. Men det gick bra. Jag är visserligen otroligt stel i höfterna och baksida lår men annars gick det över förväntan. Svetten rann i floder, jag har aldrig svettats så mycket någonsin. Det var jobbigt med värmen men det vete katten om det inte är bra mycket jobbigare att springa intervaller en varm förmiddag i juli. Jag kommer att försöka gå på det här en gång i veckan under hösten i alla fall, så bra var känslan och passet gick fortare än jag vågade hoppas på. Det är annars ett dåligt tecken när jag tittar på klockan var 10:e minut och undrar om det inte har en timme snart.

Monday, October 1, 2012

Så sjukt nöjd

Tre måndagar i Götet och tre gruppträningsintervaller. Ikväll är jag träningshög. Vi skulle köra tröskelintervaller 2x10 min med 2 min vila. Motvind och regn ute och vi blev erbjudna att köra intervaller på löpband om vi ville, men jag älskar att vara ute i rusk. Det är verkligen inte mitt problem. Mitt motivationsproblem är istället att jag vet att det kommer att bli så fasansfullt jobbigt. Nu efteråt är jag alldeles pigg och endorfinhög och förstår inte ens att jag ville låta bli. Jag tyckte själv att det gick bra ikväll. Det var jobbigt men inte kräkjobbigt. Förmodligen lite mer än tröskelfart de sista 5 min på omgång nummer två. Ikväll var vi heller inte så många och jag var enda tjej. Men det funkar ju bra att alla springer 5 min i sin takt och vänder och sedan springer 5 min åt andra hållet. Dessutom var motvinden på utvägen, vilket var bra rent mentalt. Första gången blev jag omsprungen även på hemvägen men inte den andra. Det är dessutom kul att bli lite peppad.
Frågan är nu hur jag ska hålla uppe intervalltänket själv under hösten och vintern. Ska jag tvinga maken att springa backintervaller med mig? Och kanske är 2x10 min tröskel lite lite men jag är just nu faktiskt nöjd med de pass som blir av. Och imorgon har jag lite sovmorgon till och med. Life is good!

Sunday, September 30, 2012

Echinacea

Ramlade över ett förkylningstips som jag bara måste sprida vidare! Att knapra echinacea kan ju funka men är ganska dyrt. Blomman är ju dock rätt vardaglig, finns i många trädgårdar. Plocka ett knippe, skär i delar och lägg allt i en ren glasburk. Täck med okryddat brännvin (!) låt stå och dra en månad och sedan är det färdigt! 20 droppar el ca 1 tsk ska duga. Jag vet inte vad som händer om man överdoserar mer än de vanliga biverkningarna :-)

Tuesday, September 25, 2012

Ingen bra idé

Men kul ändå. Sjukt jobbigt att springa backintervaller dagen efter terrängen. Jag var riktigt orolig innan också, för jag vet att jag är dålig på backar, trött, tröttare än på flera veckor (vara nära att somna på föreläsningarna hela dagen) och så 15 km terräng i lår och vader sedan dagen innan. Ändå tänkte jag köra, för jag har som sagt inte många möjligheter att träna i grupp. Jo, jag kände det redan när vi värmde upp att det skulle bli tungt. Och fy vilken mjölksyra! Det var ungefär samma människor som förra gången och de jag kunde hålla jämnt tempo med då susade före mig uppför den grymma backen vi skulle springa. Lite lätt lutning i början, sedan större stigning och sedan ett mer sluttande parti för att avsluta rakt upp som det kändes. 3 x hela backen, 3 x 2/3 av backen och sedan 3 x 1/2 backen. Joggvila nerför. Det kändes som att springa i sirap. Pulsen var inte så hög som förra gången, helt enkelt för att jag fick så mycket syra att jag inte kunde springa tillräckligt snabbt. Sedan var det löpstyrka med hoppövningar och löpskolning. Jättebra pass verkligen och idag ska jag nog inte ens fundera på att springa. Även om det är svårt att ge lika mycket ensam på hemmaplan, ska jag testa det här upplägget på mastodontbacken hemma. Just att backen blir kortare och kortare är mycket tilltalande!

Sunday, September 23, 2012

Kvitto

Idag, efter att ha suttit på tåget västerut med lillkillen i flera timmar, sprang jag en runda när vi kommit fram som jag älskar. De bästa godbitarna i rundan är backar, lera, rötter, grus, sten och skog. Det är underbart. Efter 5 km var skorna mer bruna än gröna. Jag skulle precis som vanligt ta det lungt i långpasstempo men målet jag satte för mig själv var att springa i alla backar. De är många och branta men inte så vansinnigt långa å andra sidan. Och jag skulle ta gåpauser om jag kände att jag inte orkade hålla en någorlunda hållning eller teknik. Det kändes bra, jag hade tryck i benen och tog backe för backe. Gick aldrig över huvud taget. Problemet var de mest leriga partierna snarare än backarna, de drog nog ner tempot rejält. Till och med backarna i slutet fixade jag! Visst var jag trött men jag återhämtade mig fint så fort det planade ut. Sista biten hem är nerförsbacke och sedan plant. Där rullade jag på i ett för mig bra tempo efter 15 km. När jag jämförde motsvarande runda i våras var jag 6 (!) minuter snabbare idag! Det är ett kvitto på att jag börjar få lite fart på benen igen! Eller så hade jag bara en bra dag! Oavsett så fick jag mersmak. Jag vill ha fler sådana här rundor!

Monday, September 17, 2012

Fy för den lede vad jobbigt!

Har ikväll testat att springa intervaller i grupp! Jag vet att alla har sagt det tidigare men vilken skillnad! Det bara går ju inte att vika ner sig! Intervaller på 40 sekunder ungefär och sedan vila i 20. 3 set med 10-8-6. Setvila 2 minuter. Jag hade aldrig fixat att ge järnet på det sättet själv. Nu är benen trötta! Desutom har jag idag hållit en kort presentation av mitt projekt på engelska - oförberedd. Två utmaningar på en dag. Visst är det så att man ska testa sina gränser?

Sunday, September 16, 2012

Jag behöver fler morgonjoggar i mitt liv

Det är något visst med att springa på morgonen. Det går inte lätt, det är segt, tveksamt och trögt att komma iväg ut. Men ändå underbart. Soluppgång, krispigt och alldeles ensam. En halvtimme på morgonen och resten av dagen blir piggare.

Idag blev det ingen morgonjogg, men ett pass på ca 10 km med mycket backar. Om jag skulle springa Lidingöloppet igen, vet jag vart jag skulle träna. 6 backar kan jag på rak arm få ihop på den rundan. Jag skulle lägga ett längre pass och avsluta med den här rundan på slutet för att simulera eländet som inleder sista milen på Lindingöloppet. Tänk att jag både älskar och hatar backar. Idag var inte fokus att på något sätt vara snabb utan att bara ta mig uppför de värsta backarna utan att få för mig att börja gå... Mitt pannben är inte alltid så starkt nämligen. Det gick bra men långsamt och var inte så väldigt plågsamt heller. Stannade till på IP och körde lite styrka i 10 min. Enbensknäböj bland annat. Ännu något som jag hyser hatkärlek till. Jag har träningsvärk från hell sedan i fredags och nu känns det ännu mer... Härligt! Det var härligt höstväder idag, jag sprang i linne och njöt av septembersolen. Resten av dagen har ägnats åt barn, tvätt, kaffe på trappan med maken och trädgårdsarbete.

Friday, September 14, 2012

Nytändning träningsmässigt

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och köpt gymkort. Jag behöver verkligen styrketräning och core men jag har totalt tappat motivationen på egen hand. Tränade således funktionell styrketräning idag och det var riktigt roligt. Känner redan hur träningsvärken börjar smyga sig på. Sedan vore det förstås bra om jag kunde motivera mig till en kvart hemma då och då för det är lätt att tekniken blir lidande när det blir högre tempo och många saker på en gång. Men det är ju inte fel att blanda. Nästa vecka är jag i Göteborg och utan barn så då har jag bokat in tre pass!

Saturday, September 1, 2012

Är det så här Tjurruset är?

Tänkte mig en lite längre runda idag men valde bort Roslagsleden eftersom jag höll på att stuka foten rejält förra helgen när jag sprang en sträckning av den som visade sig både vara lerig och stenig. Dessutom har det ju verkligen regnat så jag räknade med att bli rejält blöt. Tog min vanliga väg och vattnet forsade fram längs den svaga sluttningen nerför. Skor och strumpor blev blöta direkt. När jag kom till slutet av sluttningen var det mer än blött. Det var oframkomligt utan att vada igenom en smärre sjö. Jag tänkte att det var bäst att hålla mig till kanten, att det inte skulle vara så djupt där. Tog några steg, det var djupare än jag trodde nästan upp till knäna. Tog ett steg till och tappade nästan balansen helt, vattnet nådde till höfterna. Jag blev lite fnissig faktiskt, springa var ju inte att prata om, vadade vidare och funderade på om jag körde den lokala varianten av tjurruset. Efter att ha blivit riktigt blöt och nästan badat spelade det inte så mycket roll att resten av rundan blev blötare och lerigare än jag trodde. 15 km blöta grusvägar, skogsstigar och så asfalt på vägen hem. Jag var nämligen inte sugen på att bada en gång till.

Thursday, August 23, 2012

Konsekvenser av att dricka för lite...

Jag tror att jag har lärt mig något... Jag är attans slarvig med att dricka träningsdagar. Jag blir i princip aldrig törstig och så dricker jag kaffe på det... Igår var en intensiv jobbdag där jag inte hann slänga i mig lite keso som mellanmål klockan klockan halv ett (frukost klockan 6) och sedan lunchen halvtre. På vägen hem stannade jag vid Skavlöten och tänkte lyssna igenom en intervju och samtidigt springa milspåret. Eftersom jag sprang snabbdistans dagen innan och verkligen ville hinna fundera på vad jag lyssnade på, var planen att ta det riktigt lugnt. Passet var precis som nästan hela månadens träning har varit - segt. Jättesegt. Skavlöten är visserligen kuperad men inte oöverstigligt på något sätt. Efter några km började jag känna mig grymt törstig. Jag hade inte pulsband på mig men kände att jag låg alldeles för högt i puls i förhållande till tempo. Valde att strunta i farten och saktade ner, gick när det kändes jobbigt och tänkte att det är bättre att jag tar mig runt och inte alls fokuserar på tid. Det kändes kvalmigt trots att det inte var så varmt och jag svettades floder. Efter att jag kommit hem öppnade sig himlen och det började åska.

Min slutsats efter att ha kanske haft den sämsta träningskänslan ever under hela augusti är att:
  1. Jag är känslig för värme, speciellt när det är fuktigt och kvavt, reagerar med högre puls på det.
  2. Jag dricker på tok för illa för sådana dagar, jag tror att det påverkar min puls i alla fall minst 10 slag uppåt.
  3. Jag är fortfarande i sämre form än förra året, men jag mår bättre och har inga krämpor. Det är värt så mycket mer!
  4. Jag springer bäst och har bäst känsla så där vid åttatiden på kvällen och det ska vara svalt! Då känns benen pigga och fina!
Det är onekligen lite lustigt när jag kan springa i 5-5.10-fart på kvällen på en halvkuperad sträcka och någon dag tidigare eller senare ha samma puls och sämre känsla fast ligga i 6.10 tempo. Det är stor skillnad faktiskt. För att inte tala om känslan i benen, de är som stockar...

Nu ska jag genast hälla upp en kanna vatten och hoppas att det kvalmiga vädret är slut för i år... Och fortsätter det så här i höst trots förbättringar med att dricka etc, då har jag väl fel och får pallra mig till vårdcentralen och kolla upp mig...

Friday, August 3, 2012

Backrundan

Igår fick jag för mig att jag skulle springa innan jobbet. I huvudet såg jag framför mig hur jag sprang på lätta steg till Kvarnbacken och sprang den 6 gånger. I verkligheten var det kvavt, varmt och fuktigt ute. Klockan hade hunnit bli elva på förmiddagen. Ryggen högg lite oroväckande om jag inte fokuserade ordentligt på teknik. Rundan som går till Kvarnbacken är kuperad kan jag väl säga. I går var det inte kuperat, det var backar precis överallt. Jaså är det en backe här också, det visste jag inte, var känslan.

Pulsen far iväg och jag får mjölksyra innan jag ens börjat mitt backpass. Väl framme vid kvarnbacken tar jag en paus och tänker att tre rundor nog blir lagom. Ingen press på att göra någon bra tid uppför, fokus är bara att ta sig upp. Jag klarar tre rundor men mjölksyran sprutar och pulsen är uppe i nästan 90 %. Jag inser att jag har fuskat och inte sprungit precis hela backen upp, som börjar brant men avslutar med svag, svag lutning uppför. Jag struntar i det. Pulsen dunkar och dunkar. Tar mig hemåt på stappliga ben. Stannar klockan efter 9 km och går sista km hem. Det fanns inte mer krut i benen än så. Nästa gång ska det gå bättre. Imorgon har nog benen återhämtat sig så det kan bli lite fart! Backarna får vänta en vecka, då ska vi till Öland.... :-)

Thursday, August 2, 2012

Solo... är lika med jobb och vila?

Ensam hemma. Och vad har jag ägnat dagen åt? Långpass? Nejhej, städning av huset, tvättat två maskiner, klippt gräset (med handkraft), vattnat, tagit hand om grannens höns och diverse andra djur och nu ska jag jobba några timmar. Tjohoo för att vara gräsänka! Kanske är det vilodag? Fast jag har en liten plan att styrketräna framför OS-sändningarna ikväll och morgonspringa innan det blir för varmt imorgon. Varför har inte dygnet fler timmar?

Tuesday, July 31, 2012

En ny cykelera har inletts

Jag började cykla till jobbet för tre år sedan på sommaren. Maken hade vunnit en mountainbike på något jobbevent och jag fick ta över den. Först var sträckan på två mil (4 tur och retur) i sig motiverande. Jag cyklade ungefär en gång i veckan. Tiderna har dock alltid varit ett problem. Antingen gå upp 04.45 och cykla och då inte hinna i tid att hämta (dagmamman stänger kl 16) eller cykla hem vid 22. Jag är kvällsmänniksa så det blev alltfler kvällscyklingar. Men hur kul är det efter riktigt körigt arbetspass och jag har arbetat över. Att sätta sig på cykeln vid 22.30 var inte lika kul. Två gånger har jag dessutom fått punka. Så motivationen för att cykla har avtagit. När jag väl har cyklat har jag i mitt tycke inte blivit bättre. Kanske beror det på motivationen att jag inte längre orkar ta ut mig? Nåväl, jag har tyckt att alla cyklister har cyklat om mig. Och javisst det har de ju, jag kör mountainbike (visserligen utan terrängdäck) och de kör landsvägsracer på smala hjul. Visst är det fånigt att jämföra sig? Jag har kommit fram till att det är bra träning oavsett.

Nu till vändningen! 4 åringen har lärt sig cykla själv och vuxit ur cykelsitsen! Herregud vilken skillnad när sitsen var bortmonterad! Jag tror jag lätt förbättrade km-tiderna med i alla fall 20 sekunder! Idag var jag och maken ute och körde en runda på 34 km. Vi hade medvind i 15 km och sedan grym motvind resten av sträckan. Ändå körde jag snabbare än på länge och hängde med i makens tempo (nästan). Det var darriga ben när jag klev av cykeln. Lite rehab och styrketräning på det så känns det skönt att sitta i soffan! Kanske blir det mer motivation till cykling nu?

Tuesday, July 24, 2012

Det jag inte förstår... lycka trots tunga ben

Jag vet att jag har skrivit det förut men jag förstår verkligen inte alltid varför kroppen känns som den gör. I lördagskväll sprang jag 12 km på lätta ben med en lätt känsla i kroppen och snittade 5,30-fart. Det kändes riktigt bra. Vilade i söndags och igår tänkte jag springa terräng, gärna ett lite längre pass. Det var förmodligen för tätt inpå? För benen kändes inte direkt pigga. Tog det lugnt och fick dessutom ett telefonsamtal som gjorde att det blev en 11 minuters paus.

Jag är så nöjd med att bo nära skogsstigar! En km asfalt och ca 2 km grusväg och så var det dags för skogen. Uppför, uppför, sega motlut först på sandblandat underlag och sedan tog jag första bästa stig in i skogen. Det är härligt att vara så pass bekant med terrängen att jag inte är orolig för att springa vilse, mera nyfiken var jag kommer att komma ut någonstans. Något långpass insåg jag redan efter 4 km att det inte skulle bli. Dels hade jag som tidsoptimist gjort en felkalkyl gentemot familjen och dels var benen inte alls med mig. Benen tuggade sakta men säkert uppför i skogen och jag sprang på så gott jag kunde och lät pulsen gå upp. Bra träning! Gick där det var lervälling. Jag missade två av mina favorit-hat-backar när jag förkortade turen. Jag har ju bestämt mig i sommar att jag ska springa så många backar som möjligt så ofta som möjligt och helst i terräng. I vilket fall som helst missade jag inte kvarnbacken. Jag brukar bara komma förbi den här backen i slutet på mina långpass och jag får väl lov att erkänna att jag då brukar ge upp efter hälften och gå. Igår tänkte jag springa oavsett hur långsamt det gick. Enligt Garmin är den backen bara ca 380 m men den är brant och seg och känns dubbelt så lång. Det gick att ta sig uppför med hög puls och mjölksyra! Hädanefter ska den backen alltid besegras och så får jag gå efteråt! Sista motlutet hem är över 600 m svagt lutande på väldigt ojämnt underlag, lera och grästuvor, det känns alltid som den sträckan aldrig ska ta slut. Motlut är jobbiga men i kombination med att det är precis på slutet när jag är trött plus underlaget gör att det är lätt att jag tappar både teknik och fokus. Igår gick det ändå hyfsat. Kom hem efter en mil i skogen och jag längtar redan ut igen trots de sega benen. Jag älskar terräng! Fick energiboost och endorfiner och hade sedan en fin kväll med småkillarna medan maken och storbarnen var på bio.

På vägen hem en annan dag, ett annat pass

Tuesday, July 17, 2012

Havet

Jag önskar jag vore morgonpigg. Det är jag inte. Familjelivet och semester tvingar mig ibland till det för att vissa perioder få till egentid och träning. Men tänk att vakna och känna sig utvilad och pigg klockan 6 och sticka iväg på en morgonjogg. Det låter väl underbart? Vi har varit på semester i Danmark. Gjort Legoland och Lalandia och sedan åkt västerut på Jylland mot Atlanten. Bilderna nedan gör verkligen inte den verkliga vyn rättvisa!


Jag älskar havet med de stora vågorna och hann trots inte optimalt väder med att bada i havet i alla fall tre gånger. Tog chansen två morgnar och sprang på tunga och trötta ben med grus i ögonen. Hade jag kommit iväg vid 6 hade jag nog varit helt själv. Nu var klockan närmare halv åtta. Att stanna och bada halvvägs på turen var fantastiskt. Och att springa med vågorna vid sidan och en till synes oändlig strand kändes magiskt. Ljuset är annorlunda där än hemma. Kanske var det ändå sommarens mest magiska pass? Eller så ligger något annat på lut för att överraska och fastna i minnet. Lär behövas när jag tragglar i november.

Saturday, June 30, 2012

Fortfarande förkyld

Efter en hel veckas förkylning och i alla fall fem dagars löpuppehåll tänkte jag testa att springa. Lite bättre är jag allt men när förkylningen vill inte ge med sig och jag börjar jag tröttna. Tänkte mig en lugn men lite längre runda. Det blev 7 km och sedan fick jag ge mig och gå hem. Lyssnade på Sommar med Yngwie Malmsteen. Kan ha varit en av de sämsta sommarpratarna som jag någonsin lyssnat på. Intressant ändå.

Kroppen var inte i slag för att springa inte alls. Så det var väl bra att det inte blev någon Runrunda för mig i år. Hade garanterat brutit. Jag ska försöka springa i Brottby i september istället.

Familjen har rest iväg och jag har ägnat dagen för övrigt till att rensa och städa. Maken ringde hem halvt förtvivlad och trodde att han glömt sin väska hemma. Vi funderade på vad som var den bästa lösningen. Buda väskan till Småland eller köpa nya kläder, träningskläder och löparskor?! Som tur var hade en av småkillarna burit in väskan och den kom till rätta. 
Imorgon ska jag jobba och försöka hinna med en massa trädgårdsjobb också om möjligt.

Sunday, June 24, 2012

Sommarförkylning

Inledde midsommar med halsont. Idag har jag gått upp tidigare för att inte väcka maken av mina hostningar. Tråkigt. Den här vintern och våren har verkligen varit fylld av förkylningar. Det blir med all säkerhet ingen Runrunda. Jag tänker inte göra om misstaget från Lidingöloppet. Jag känner mig inte alls i lika bra form som förra sommaren och velat lite fram och tillbaka men det här avgör. Vem kunde tro att jag skulle bli förkyld vid midsommar? Om jag mot förmodan känner mig galet pigg och med fräscha ben den 30:e kanske jag ändrar mig om det är möjligt.

Tuesday, June 19, 2012

På rätt väg?

Jag har harvat ett bra tag nu. Gjort rehabövningar, stretchat, kämpat på med rörlighetsträning för bröstrygg. Kanske vänder det nu? Jag har inga känningar i mitt vänsterben efter lördagens terrängpass på 17 km. Lopp och målsättningar i all ära men att kunna springa, känna mig stark i kroppen och komma ut i skogen det är så oerhört mycket viktigare för mig. Att hela tiden dras med ett vänsterben som strular tar ner motivationen. Hoppas så att det vänder på riktigt nu. Förra veckan sprang jag 35 km och det var ett tag sedan jag sprang så pass mycket utan att känna någonting. Nu har jag en liten ny utmaning för mig själv. Att träna så pass mycket styrka att jag kan cykla 1-2 ggr per vecka utan att få ont i ryggen igen. Jag är för stillasittande i mitt jobb och skulle behöva komma ut på cykeln också för att få tillräckligt mycket vardagsmotion.

I måndags sprang jag med äldsta sonen. Han har fått för sig att han ska få bättre kondis som han uttrycker det. Jag sprang till IP och han cyklade. Benen ville hamna i långpasstempo så det var bra att få dem att komma ur den takten. På IP sprang vi 2,5 km rundan, vilket sonen gjorde med den äran, flåsandes och pladdrandes hela vägen runt i 6-tempo. Bra jobbat tycker jag, inte enda gåpaus! Hem cyklade han och jagade på mig så att jag på de sista 300 meterna var uppe i 4.20 fart. Kan långpass i terräng sitta i 2 dagar efteråt? Benen var verkligen inte på topp.

Saturday, June 16, 2012

Lördagslera

Ja det gäller att roa sig! Det fanns ännu värre ställen.Idag tänkte jag på tjejerna som sprang tjejmarathon. Lite avundsjuk var jag allt och ville också ut i skogen. Jag hade inte haft en suck idag på den distansen. Men jag hade det underbart ute i terrängen. Valde en ny väg in skogen via motorcrosspår. Ja när det regnat ser det ut så här där de kör.


Det gällde att inte stanna till i lerträsken för där blev man attackerad


Och så hittade jag backar också. Hit tror jag att jag får återvända för backträning, för man ser inte toppen på backen nerifrån.

Fin utsikt i alla fall, här halvvägs upp.

Underlaget under mina 17 km varierade från grusväg, asfalt, lera, grusväg, sandväg, lera, klipphällar, backar, blött gräs, ännu mer lera och sten. Lite barrstig och motionsspår, gräs och lera och till slut grusväg och asfalt sista km hem. Det här vill jag göra mer av! Tempot var mer än långsamt och jag gick en hel del. Jag fortsätter att varva gå och springa på långpassen för att orka fokusera på hållning och löpteknik genom hela passet.

Monday, June 11, 2012

Det där med intervaller

Igår sprang jag ett pass som jag hade tänkt springa i helgen. Nästan i alla fall. I helgen hade jag tänkt klämma till med 6x6 min + upp och nerjogg. Igår blev det 4,5x6 min + upp och nerjogg. Min skalle säger självmant nej till fart just nu. Det är bra med intervaller säger den men inte just idag. Idag är mina ben trötta, hela jag är trött. Det går faktiskt inte att springa fort just ikväll. Jag har sovit för lite och ätit dåligt och slarvigt. Det är bättre att vi tar en runda i lugn och ro. Dessutom har jag säkert lågt järnvärde eller en förkylning i kroppen för att allt känns så jobbigt just nu. Egentligen vill jag faktiskt sova en stund och springa imorgon.

Under uppjoggen tänker jag fortfarande att det är omöjligt. Jag tycker att 5:50-tempo känns jobbigt. Kom igen, det här går aldrig. Men så tänker jag att en intervall i alla fall. Jag kan ju åtminstone springa den i 5:30-tempo. Det är ju inte ens intervallträning. Sätter igång klockan och ökar tempot i beskedligt tempo. Efter ca 2-3 minuter känns det jobbigt, jag tittar på klockan innan backen. 4:55? Det kändes som 5:20 ungefär. Första intervallen landar på 5:05 tempo. Skönt att vila. Nu är jag på, det ska väl gå det här men 6 intervaller aldrig i livet! De som följer blir i jämnt tempo: 4:58, 4:55 och 4:51.

Intervall nummer tre går bäst, då glömmer jag faktiskt bort att jag springer intervaller och kommer in i andra andningen och tänker på helt andra saker, jobbet bland annat. Nästan lite snopen. De resterande försöker jag fokusera på hållning, armpendling och kortare, snabbare fotisättning.

Inför sista intervallen är jag trött. Jag förhandlar bort halva med mig själv och springer den lätta biten av sträckan (3 min istället för 6) Det gör jag lätt på 4:41, för det är plant och nerförsbacke hela vägen. Jag tänker minsann inte springa värstingbacken upp med de benen jag har idag. Så jag stannar innan backen och går upp. Vet med mig att om maken hade varit med hade han knuffat mig uppför. Skönt att vara själv idag, när latmasken fortfarande lurar i bakhuvudet. 

Visst är det konstigt vad det mentala kan göra? Varför ska det vara så svårt med fart? Och hur kunde jag förra sommaren springa hela den här kuperade rundan i 4:50 tempo rakt av? Det känns långt borta men jag ska sega mig dit igen. Fast då får jag nog bita ihop och köra i alla backar...

Sunday, June 10, 2012

Bortprioriterad träning

Den här veckan har inneburit lite träning för mig. Bara två löppass av fyra planerade. Istället har jag extrem träningsvärk i hela ryggen av trädgårdsarbete. Helgen har summerats av två trädgårdsdagar och istället för att avsluta helgen med 10 km grillade vi hamburgare och drack ett glas rosé med grannarna. Det är nog bra att samla på mig lite träningslängtan. Och förhoppningsvis utmynnar trädgårdsarbetet i grönsaker i sommar och höst.

Wednesday, June 6, 2012

Kvällsrunda med korta intervaller

Den här bilden av skoröran på vår yttertrapp får symbolisera allt som pågår samtidigt i våra liv. Lite spretigt, många olika viljor och mycket som är roligt. Det är mycket som ska göras och hinnas med så här års. Egentligen passar det bra för mig att lägga in lite mer fart. Jag har verkligen blivit bekväm av mig. Igår gjorde jag om min kvällsrunda till kortintervallpass. Det var kul. Springa snabbt i en minut och så vila 30 sek. Först var det inte jobbigt alls men redan efter fem intervaller började vilan kännas kortare och kortare och ansträngningsgraden ökade. Jag rusade inte, utan försökte springa fort (för mig) och kontrollerat vilket resulterade i bästa tiderna låg på 4,21 och sämsta på 4,50 (uppförsbackar).Det blev inte totalt 21 kortintervaller utan bara 16. Jag är nöjd i alla fall.

Just nu är jag sjukt trött på mina hemmarundor. Jag längtar efter skog, stigar och nya vägar.

Monday, May 21, 2012

Skogsendorfiner

Ikväll har jag knarkat skog och lera och backar. Herregud vad mycket backar det finns i Borås. Så här började jag rundan, med asfalt uppför i ca 2 km.



Sedan vek jag av vägen och dök in i bokskogen. Backarna fortsatte men först sprang jag nerför i en km och så in i Dalsjöfors igen i villaområdet en sväng.


 Och sedan blev det lera!


Och rötter och stenar! Tempot blev därefter. Jag körde som förra gången 7:1. Dvs sprang 7 min och gick i en. Vissa backar var så gruvliga att jag gick i de brantaste partierna. 


Ikväll fick jag ihop 15 km plus lite till. Känns fantastiskt. Att varva gång och springa är verkligen bra för mig för att inte tappa teknik och core och hållning. Tempot sjunker visserligen drastiskt men jag tror jag tjänar på det i längden. Benen känns bra, ryggen känns bra och jag har haft en underbar kväll. 

Får inte till det riktigt med bilderna, sista bilden vill inte hamna i mitten av någon konstig anledning. Precis som det inte syns hur brant stigen är. 



Sunday, May 13, 2012

Ett långpass som inte blev

Var sugen på att springa längre i helgen. Tänkte mig ett pass på ca 15 km. Jag har ju inte sprungit längre på ett tag så det gäller att trappa upp lagom. Då tycker jag att det är perfekt att köra 1 min gång och springa 7-9 min. Ett slags intervallträning på långpass. Speciellt bra för mig nu när jag fokuserar på hållning och teknik. Det är den som blir lidande när jag springer längre sträckor. Sagt och gjort, valde slingan runt Angarssjöängen och Roslagsleden. Gick lätt och fint på utvägen men sedan blev det motvind och terräng och fågelskådare en masse. Alla påverkade tempot! Men känslan var bra. Och det kändes perfekt att springa 7 minuter och gå i 1. Tyvärr visade det sig att slingan var kortare än vad jag mindes. Långpass kan jag inte räkna det som. 13 km är inte långpass, det måste i alla fall vara 15! Men uppepå det en trädgårdsdag, och på kvällen styrketräning så blev det mycket rörelse och det kändes i benen!

Tuesday, May 8, 2012

Vardagsmotion

Det är mycket sällan jag får möjlighet att transportspringa. Idag skulle bilen lämnas in på verkstan, så då var det läge att efter lämning av barn till dagis och skola springa hem. Usch vad flåsig jag var i morgonsolen och ben som betongklumpar, de förstod ingenting! Men det var fantastiskt skönt ändå. Nu är jag billös så nu är det snart dags att hämta med cykel. 5,5 km jogg och 6 km cykling kommer jag att summera ihop. Vardagsträning och mellanmjölkspass. Men allt behöver inte ge så fruktansvärt mycket hela tiden. Om bara det nya kliet i halsen ger med sig så ska jag ge mig på intervaller. Det är faktiskt en anledning att det blivit så litet kvalitetsträning i år. Så fort en förkylning passerat så har en ny anlänt. Sällan har jag varit riktigt däckad men det har varit mycket halsont och hosta helt klart. Jag springer hellre mellanmjölkspass än inte tränar alls har jag kommit fram till. Speciellt som jag just nu inte heller har någon målsättning egentligen.

Sunday, May 6, 2012

Cykling

Jag förstår inte det där med cykling. Det har sina poänger men som med så mycket annat så kanske det beror på tekniken. Så fort jag cyklar får jag mjölksyra. Det är märkvärdigt faktiskt. Och så kan man ge sig på att det är motvind. Eller så får jag ont i rygg och nacke pga dålig hållning!

Så här års får man också kämpa med självförtroendet när snabba cyklister på snabba racermodeller (utan barnsadel för att skjutsa kidsen!) fräser förbi.

Varför gör jag det då? Jo för att jag riktigt känner hur bra det är för benmuskler och hjärta. Och för att jag behöver alternativ till att springa. Och för att det konstigt nog är lättare att ge sig ut på en cykeltur på morgonen jämfört att ta sig ut och springa.

Så klockan 10 hade jag cyklat 16 km i sol och motvind och nu har jag resten av dagen framför mig! Fint så! Lek i lekparken, handla, sätta hallonplantor och så luktärtor hade jag tänkt hinna med.

Thursday, May 3, 2012

Det här med kroppen

Det är rätt fantastiskt egentligen. Hur kroppen fungerar och hur man kompenserar. Och vad intressant det är att få feedback på sina svagheter och rörelsemönster. Idag var jag på uppföljning på löpanalysen. Vissa saker hade förbättrats och annat inte. Jag svänger fortfarande för mycket i sidled med överkroppen. Jag har bar klämt armarna intill sidorna! Där fick jag liksom. Jag har rätat upp mig, vilket är bra men jag är så pass stel i bröstryggen att jag inte får till det riktigt fast jag försöker. Nya övningar - check. Sedan den lilla karamell som jag ändå fick tilldelad och som jag väljer att fokusera på. Benen är rätt bra, själva löpsteget. Landar inte på hälen! Tjoho, alltid något även om jag kommer att behöva öka upp frekvensen. Så summa sumarum. Fortsätta med hållningsövningar, mer enbensknäböj och sedan högre stegfrekvens så har jag optimerat min egen löpteknik och löpstil. Fick även en hel del bra förklaringar till saker och ting. Som att det alltid står att man ska skjuta fram höften och inte bli sittande i steget. vad menas med det egentligen? Nu fick jag förklaring och vad det innebär för mig, vilket är ännu viktigare. Men det fantastiska med den här investeringen är att jag äntligen känner att jag börjar få verktyg och förståelse för hur min kropp funkar i vardagen och vad som kommer att vara viktigt för mig att fokusera på för att minimera mina ryggproblem och även hållningsproblem. Jag har ju dessutom bytt jobb till ett stillasittande arbete, vilket gör att det kommer att krävas en del träning men även rätt tänk för att hålla. Fascinerande! Många pusselbitar på plats idag!

Monday, April 30, 2012

Sällskapslöpning

Det är inte ofta jag får sällskap utanför familjen när jag springer. Idag kom Magda och hälsade på mig och jag fick visa en av mina hemmarundor som leder upp till 5 km spåret på IP. Himla trevligt att få höra om Lidingö Ultra och kommande tjejmarathon. Ett lopp som jag gärna hade sprungit om bara våren och tiden var med mig. Jag älskar Roslagsleden.

Sunday, April 29, 2012

Trädgårdsträning

Efter två dagar trädgårdsjobb fanns det ingen träningsork kvar. Rehab får bli kvällens målsättning. Vi har ett växthus på gång!

Wednesday, April 25, 2012

Knakelibrak

Vaknade som vanligt imorse, gick upp och ner i köket och kokade gröt åt kottarna. Sträckte på armarna och stretchade ryggen bakåt... och knak så får jag världens felsättning i halsryggen! Som när man blir knäckt av en kiropraktor fast istället för att kännas bra och att saker och ting hamnat på plats, så kändes det tvärtom. Saker och ting på fel plats, helt i kläm. Jag kände direkt att detta släpper inte av sig självt och fick en akuttid hos kiropraktorn idag. I vanliga fall brukar det släppa direkt efter behandling men det var tydligen en riktig sättning i rygg och bäcken för det gör fortfarande ont. Ingen träning på 2 dagar men jag ska promenera. Så nu ska jag ut i regnet och gå en sväng. Hur kul som helst (not).

Det är tydligen inte bra att byta till ett stillasittande jobb. Behöver komma ifrån dålig arbetsställning med laptop och dessutom träna mer styrka. Det sista vet jag ju. Ingen nyhet direkt. Så fantastiskt synd att man inte får några endorfiner av styrketräning.

Sunday, April 22, 2012

Brorsan drar upp tempot

Jag har varit ruskigt lat den sista tiden. Förutom ett pass med maken i påsk har jag legat och dragit mig i bekvämlighetszonen i två mångader. X antal förkylningar har jag skyllt på och för övrigt har jag känt mig lite omotiverad. Löpanalysen har gått före, jag har försökt tänka teknik och det har i och för sig varit helt rätt.

Idag var min käre bror på besök och jag hade bett honom ta med löparskorna så jag kunde få sällskap. Ett varv på 5 km på IP hade jag tänkt mig: Dit och hem så blir det totalt precis milen. Min bror och jag är bara halvsyskon och rätt olika. Han har ruskigt lätt att bygga muskler och verkar ha mer snabba muskelfibrer. När vi sprungit tidigare har han haft tendens att dra upp ett himla tempo som han sedan inte haft kondis att hålla mer än 4-5 km. Sedan några månader tillbaka tränar han mer reglebundet och har kört Ruffie. Det verkar inte bara ge muskler utan även kondis. Märkte direkt vi stack iväg att han hade en spänst i steget som inte funnits tidigare. Vi tog det lugnt fram till IP. Väld där i terrängen drog han upp tempot. Jag hängde på fram till 8 km sedan fick jag släppa honom. Men jag gav mig katten på att avståndet inte skulle öka på hemvägen i alla fall. Sista km hem gick i 4,50-tempo och det var inte bekvämt för mig alls. Som sagt intervaller, intervaller. Tappade hållningen de sista km. Tempot totalt var förvånansvärt lågt med tanke på ansträngningsnivå och puls. Backträning har jag visst också "glömt" bort.

Saturday, April 7, 2012

Äntligen!

Nu verkar det halsonda vara på väg bort. Ikväll har maken och jag sprungit dryga 8 km i lite bättre tempo. Det tempot som jag gärna skulle vilja blev min halvmara fart till sommarens runrunda. Där är jag inte än. När jag tidigare i veckan bestämde mig för att springa trots halsont har jag tagit det extremt lugnt för att vara så skonsam mot kroppen som möjligt.

Som jag har saknat att kunna springa lite mer tempo. Jag har jobbat med mina övningar och alla att-tänka-på-tips som jag fått. Det känns lite lättare nu men jag måste verkligen tänka till hela tiden fortfarande. Och när vi på slutet av rundan drog upp tempot till under 5-tempo så riktigt kände jag hur jag sjönk ihop och tappade hållningen. Men å vad underbart det kändes, både under rundan och nu efteråt.

Avslutade med det allra bästa. Dusch utomhus, svärmor har varmvatten i kranen ute och jag duschade hett i solnedgången. Klar livskvalitet!

Tuesday, April 3, 2012

Mer övningar i rehabträsket

Ja, det halsonda är fortfarande inte bra. Två pass har jag sprungit med halsont för jag blir så less. Känner mig inte sjuk för övrigt. Två lugna 5 km, senast igår. Och det är inte sämre idag, möjligtvis bättre. Så om jag inte blir sämre så kommer jag fortsätta att springa lugna 5 km tills eländet är väck. För när det börjar dra mot två veckors halsont då är jag less.

Det fina med haslont, träningsuppehåll och vinter ute är ju att det blir tid till annat kul. Har städat garderoberna och det var ju vansinnigt endorfinframkallande (not). Den enda liknelsen man kan dra är att jag kände mig nöjd efteråt.

För övrigt är jag alldeles förvånad hur uthållig jag är med mina övningar! Jag gör dem och har varit och fått några till samt lite uppföljning så jag kämpar på med 20-30 min rehab varje kväll. Nu ska jag lägga till stretch på utsidan av benet där man får ont om man har löparknä. Det har jag inte men jag ömmar lite där. Jag har aldrig fått till den där stående stretchen som visas i tidningar etc men den övningen jag fick var liggande och funkade kanon. Sedan till det svåraste. Enbensknäböj utan att skjuta ut höften för att kompensera, eller att vika in knäet. 20 på varje sida framför spegeln. Det finns lite att jobba med kan jag säga.

Saturday, March 31, 2012

Appro på gnäll och i-landsproblem



Det här är så att man kan gråta. Jag struntar i mitt envisa halsont och att det snöar igen och skäms...

Monday, March 26, 2012

Dubbelgnäll

Riktig förkylning blev det. Halsen värkar och ömmar, ont i öron, trött i kroppen. Träning är inte att tänka på. Det blir säkert en veckas träningsuppehåll. Möjligt att det bra men usch vad trist. Vilket i-landsproblem. Jag ska boosta med ingefära, mer grönsaker, spirulina och vitlök. Så får det lov att vara sista förkylningen för den här säsongen.

Saturday, March 24, 2012

Halsont

Igen. Jag brukar ignorera det mesta i förkylningsväg. Jag vet att jag skrivit det förut men med småbarn i familjen blir man småförkyld hela tiden. Nu är de ju inte direkt supersmå längre de minsta - 4 och 6 år men de drar hem en del bakterier ändå. Speciellt 6-åringen med alla bakterier från förskolan. Då ska de plötsligt klara toabesök och handhygien själva. Jag var där i fredags och hälsade på och såg hur de hanterade snor och annat och konstaterade att det inte var konstigt att vi fått hem en del sjukdomar i år. Snarare konstigt att vi inte varit konstant sjuka!

Det blir inte tränat mycket alls om jag ska avstå varje gång jag får något symtom på förkylning. Jag brukar gå på graden av symptom och känslan i kroppen. I veckan har jag upplevt att pulsen varit högre än ansträngningsnivån. För två veckor fick jag en hostförkylning som jag valde att halvignorera. Dvs träna men inte så hårt. Det var kanske dumt. För nu har jag precis blivit av med det mesta av hostan och åkt på en ny omgång.

Så nu sitter jag här och surar. Kroppen känns bra, hade tänkt springa idag också. Ska jag gå på känslan eller halsontet? Ska jag cykla en sväng istället eller träna styrka? Vila vill jag inte alls.

Långpass

Har jag ju inte sprungit. Men när det inte ska planeras in långa pass hinner man mycket annat. Som långpass i trädgården. 5 timmar trädgårdsarbete. Träning i viss mån. Lågintensiv. Underbart. Fast jag sprang lite också. 9 km blev det. Inte mycket att orda om men skönt trots hög puls och lågt tempo.

Friday, March 23, 2012

2 pass

Jaha, nu har jag kört två pass sedan löpanalysen. Det sista jag fick höra var i princip: Det är inte lätt, det ska inte kännas lätt. Känns det lätt då gör du förmodligen inte rätt.

Men, men. Just nu är jag sjukt trött på att springa i mörker på kvällen. Sover även rätt dåligt, nojjar lite över nya jobbet. En vecka kvar tills jag börjar och inga pusselbitar på plats känns det som. Så i onsdagsmorse när jag kände mig färdigsoven och klockan var kvart i sex bestämde jag mig för en morgonjogg. Underbart med solen som strålade, fåglarna som var helt galna och inte många uppe. Jag började springa och försökte tänka på allt på en gång och pulsen slog upp till 165 på en gång! Benen var definitivt inte vakna. Jag accepterade faktum och bestämde mig för att ta en liten bit i taget. Fokus på hållning och armarna. Då blev det lite lättare i alla fall. Det blev en kort runda på dryga 3 km men bättre än inget. Fick upp pulsen i alla fall och det var en perfekt start på arbetsdagen.

Igår var jag på uselt humör hela dagen. Vet ju med mig att det blir bättre när jag sprungit. Jag och maken körde tillsammans och sprang till elljusspåret och hem. Precis som dagen innan for pulsen iväg ordentligt fastän farten var låg. Beror det på att jag försöker lägga om tekniken eller är det något annat? Ingen aning faktiskt. Jag gjorde som vid första passet. Fokuserade på hållningen och armarna. Emellanåt när jag fick in lite flyt försökte jag lägga till snabbare frekvens. Dryga 7,5 km fick vi ihop och jag blev på bättre humör. Kom fram till att jag var ruskigt trött och behövde sova. Fuskade lite med rehabövningarna och gjorde halva. Innebär det att jag måste köra dubbel rehab idag?

Tanken är ju att jag ska ungefär halvera mina distanser men istället kanske jag kunde springa fler pass?!

Monday, March 19, 2012

Löpanalys

Jaha, så har jag gjort det jag bävade lite för - en löpanalys. Jag gillar inte att bli filmad och jag visste att jag skulle få springa på löpband och bli filmad och få min (obefintliga) teknik skärskådad.

Men det kändes okej! Först och främst för att jag inte behövde upp på löpbandet direkt. Kroppen gicks igenom. Hur jag utförde knäböj, enbensknäböj, utfall. Plus massa andra tester av benstyrka fram och baksida och hur jag engagerad musklerna. Och ja, jag är stel och svag i framsida lår och i coremuskulaturen, har en tendens att falla inåt med knäna. Och stel i bröstryggen. Det låter som dags för åldersdomshemmet direkt, eller hur?

Sedan upp på löpbandet fick springa i strumplästen i 5-minuterstempo. Hej och hå. Kände mig vinglig som jag vet inte vad och lite nervös. Två stycken som står och tittar och filmar. Gaaahhh! Till slut var Jonas nöjd och jag fick hoppa av bandet. Och titta på eländet.

Och resultatet då? Jag springer för framåtlutad, behöver räta upp mig och få benen mer centralt under kroppen för att få mindre belastning. För att vara kortfattad. Efter genomgång av mig och sedan visning av någon med "bra teknik" och sedan fick jag testa igen med en hel del pekpinnar. Vi tittade på efterfilmen och jag kunde konstatera att jag allra mest behöver arbeta med hållningen. Jag vill gärna skjuta fram huvudet och får en alldeles för stor kurvatur i nacke och bröstrygg.

Så nu har jag fått övningar. Dessa måste jag nöta varje dag. Jag förstår faktiskt varför. Det känns som en stor process att förändra hur jag springer. För min del tror jag att det är nödvändigt. Om jag vill fortsätta att springa och utvecklas och undvika småskavanker här och där. Jag tror faktiskt dessutom att den här träningen kan gagna min rygg och hållning i det dagliga livet.

Ingenting av det vi gick igenom och som kom fram är direkta nyheter. Skillnaden är väl att det är en sak att läsa om löpteknik och hur man bör springa till att genomföra det själv. Precis samma sak som att det är någolunda klart för mig vad jag har mina svagheter men att hitta vägar för att komma bort från dem och att utvecklas, det är en annan sak.

Så nu är det upp till mig att göra mina övningar. VARJE DAG! Orden jag fick med mig var att det ska kännas tungt och svårt om det känns lätt gör jag förmodligen fel.... Dessutom ska jag dra ner på distanserna. Halvera och jobba med tekniken i första hand.

Sunday, March 18, 2012

Run, run, run...



Fartlek blev det ikväll. Efter uppvärmning 1 km snabbt och så en km lufs. 4 omgångar, totalt 11 km. På den sista hjälptes jag av den här låten. Verkligen 80-tal men den är väldigt springvänlig! Otroligt skön runda, det här ska jag göra mer av. När jag springer i jämnt tempo blir jag ibland uttråkad och upplever att det är jobbigare än det är. Ikväll var det tvärtom. Pulsen indikerade högre ansträningsnivå än jag kände. Imorgon blir det faktiskt löpanalys för mig. För att ta reda på hur jag ska få bukt med mitt svagare vänstra ben tänker jag mig. Lite läskigt är det allt, känns lite som att bli bedömd.

Sunday, March 4, 2012

30 km längd

Hemma från sportlov och har hunnit springa lite, åka utför lagom och så dryga 30 km längd. Nöjd.
Jobbigast var igår när jag städat ur det sista ur stugan medan maken tillbringade sista stunden i backen med barnen. Ur ett genusperspektiv vill jag bara hävda att valet av arbetsuppgift var helt självvalt. Att städa kan vara mer rogivande än att vara skidlärare åt en trött 6-åring och en vild 4-åring. 6-åringen och jag kom för övrigt ihop oss dagen innan och han drog ifrån mig. Som att leta efter en nål i en höstack att hitta honom i liftområdet. Hittade honom till slut 30 minuter senare gråtandes. Mammans fel såklart enligt honom.

Nåja, efter städandet tänkte jag springa en sväng, ca 1 timme hade jag till mitt förfogande. Tänkte att någon skoterled skulle vara tillräckligt tillplattad och fin att springa på efter snön frusit på. Kände direkt att så inte var fallet. Skotrarna kör upp så pass mycket att det blir några cm lösare snö uppe på det tillplattade lagret. Lite som att springa i sand inbillar jag mig. Valde en led som jag inte skulle springa bort mig på. Härligt väder, vindstilla men attans vad trögt. Förstod inte varför, förrän jag stannade med pulsen dunkandes ordentligt och andan i halsen. 2 km svagt uppför i snö! Sedan var det ingen tvekan om att det var uppför. Lufsade, stannade, lufsade, gick. Totalt nästan 3 km uppför tills jag var ovanför trädgränsen. När det äntligen planade ut var jag tvungen att vända hemåt. Skoterförarna som körde förbi undrade nog vad jag höll på med. Jag funderade över vad tjusningen är med skoter jämfört med skidor eller apostlahästarna. Farten uppenbarligen men bensinångorna stod täta över dalgången när jag kom ner och några kroppsliga endorfinkickar lär de ju inte få. Hur som haver blev det en runda på nästan 7 km i 7:17-tempo! Hann stretcha, duscha och ta en kaffe och en macka i lä i solen innan rövarbandet kom hem och det var dags att packa bilen och åka hemåt.

Friday, February 24, 2012

Ny utmaning

Ja det där med yoga. Hittade den här för löpare inne hos http://lanttolife.se/. Precis vad jag behöver men HERREGUD, helt omöjligt!



Nåja, jag har kört sekvensen så gott jag kan nu i 4 dagar och jag känner att det börjar bli lite bättre. Tillsammans med min rehabövning som jag till min egen stora förvåning faktiskt har gjort varje dag enligt ordination, så har jag faktiskt blivit successivt bättre i höft och vänster ben. Det är lite häftigt när rehab faktiskt funkar!

Wednesday, February 22, 2012

Nu då?

Det är isgata hemma hos oss! Vart är det isfritt och springbart? Hade inte tänkt köpa icebugs i år heller! Hoppas ju att säsongen snart ska vara över.

Tuesday, February 21, 2012

Trött i kroppen

Idag har jag kört ett bra pass på löpbandet. 2x2km, 2x1km och 2x500m med gåvila emellan. Höll ihop bra genom passet och nu har jag en utgångspunkt för att förbättra mig. Det var jobbigt, på de sista 500 meterna fick jag lite illamåendevarning. Men det är inte idealiskt att jobba efteråt. Jag är helt slut ikväll. För mycket spring, skulle behövt kontorsarbetat efter det här passet! Dessutom var jag snål med påfyllning av energi. Inte bra! Jag kommer somna gott nu...

Friday, February 17, 2012

Nytt jobb - nya målsättningar

Jag som jobbat deltid sedan 2007 ska nu börja jobba heltid! Det kommer givetvis att påverka träningen att jobba så mycket och samtidigt få ihop livet med relativt stor familj och allt kring det. Jag har därför funderat på mina mål med träningen. Först och främst vill jag att träningen ska få mig att må bra och orka med livet i övrigt. Jag tror att långpass över 20 km inte riktigt kommer att få plats i min kalender. Jag kommer troligtvis inte att hitta luckor för det. Jag vill heller inte pressa mig själv med målsättningar som är orealistiska och skapar stress. Jag vill att träningen ska lyfta mig. Så min nya målsättning ska bli variation. Jag älskar att springa men jag vill också cykla. Just tycker jag nästan skidorna är det roligaste. Styrketräningen behöver jag för att inte få att inte få ont. Jag behöver rörlighet och rehab. Jag behöver lite av varje.

Summa summarum. Jag kommer inte springa någon marathondistans eller längre som jag funderat på. Vallentuna halvmara blir nog årets tävling. På milen pressar jag mig nog hellre med min hemmacoach för att se om jag kan springa snabbare än förra året, än på tävling. Om det dyker upp trevliga, sociala event som passar med familjen ska jag försöka hänga på.

Mest sugen just nu är jag på att börja på NMT i Täby men det funkar just nu inte med barnens aktiviteter. Kanske lite senare i vår.

Friday, February 3, 2012

5 km känns som fusk

Jag provsprang idag. Är fortfarande inte helt ok men har inte sjukdomskänsla i kroppen. eftersom hela vintrar kan komma och gå med snor och halsont är det lika bra att köra på. 5 km var vad jag hann med innan det var dags att laga middag. Men 5 km känns inte som att jag sprungit. Tog det riktigt lungt, blev knappt svettig ens. Pulsen var absolut högre än den borde vara, vilket förstås hänger ihop med förkylningen. Men oj så vackert det var. Snö, minus 10 och lite halvdisig solnedgång. Vinter är inte så dumt i alla fall.

Thursday, February 2, 2012

Förkyld, förkyld, förkyld

Vilkens attans förkylning familjen åkt på. Idag är första dagen sedan i söndags som jag ens orkar tänka tanken träning, utan att göra så mycket mer än att tänka. Bomull runt huvudet, ont i öronen, ont i halsen men i alla fall ingen feber.

Kanske blir det några km till helgen?

Sunday, January 29, 2012

Just det - utmaningar

Idag är jag lite lycklig trots förkylning. Körde lite styrka hemma med kidsen nu på kvällen. Skulle visa en gammal yogaövning för dem och så visade det sig att jag kom upp på huvudstående. sakta, fint och balanserat. Det som jag hade så svårt för när jag gick på yoga regelbundet för en sisådär 15 år sedan... Fasiken var det så länge sedan? Jo, det var det faktiskt. Häpp, det är faktiskt magmusklerna som gör jobbet. De som jag faktiskt jobbat upp lite med pilatesen. Pilates och yoga hör ju ihop, jag vet ju det egentligen.

Och nyårslöftet med att gå upp i brygga då? Jo, det är galet jobbigt men det går. 14 sek är mitt ynkliga rekord. Det är armarna som inte riktigt orkar.

Ikväll har vi tränat, handstående mot vägg. plankan på boll, baksida lår på boll, utfall och höftövningar som är min rehab, huvudstående, lite annan yoga och några armhävningar. Handstående är jobbigare än vad jag vill kännas vid. Alltid kul och utmanande att träna med barnen. Och när sonen tar pilatsbollen och står och balanserar på den - där ligger jag i lä.

Och nöjdast är jag med att vänsterbenet känns riktigt bra.

Länge sedan

Träningsvärk i magen! 10 km längdskidor var tydligen mycket bålstyrka. Skönt. Idag är jag förkyld. Ingen feber eller direkt trött i kroppen men att springa känns inte aktuellt. Åkte 3,5 km med dottern i behagligt tempo. Blev svettig ändå eftersom jag spårade och hade makens skidor, då dottern lånade mina. En eftermiddagspromenad blev det också. Skönt att röra på sig trots halsont och lite förkylningshuvudvärk.

Saturday, January 28, 2012

Alternativ träning

I eftermiddags hade vi skidpremiär här hemma. Längdskidorna åkte fram. När jag åkte förra året blev jag lite frustrerad över min usla teknik. Idag var det bara njutning. Perfekt glid på skidorna, knappt bakhalt. Vi åkte på hemma utanför knuten. Hur mycket Norrlandskänsla är inte det? På med skidorna och ut på ängen här nedanför. Maken spårade och jag åkte efter. Fantastiskt ljus. Blågrålila himmel, vit snö men inte överallt, vi tog oss fram där det fanns. Gul vass och kaveldun. Vi åkte i lugnt tempo, jag fick ändå upp pulsen på en lagom nivå. 10 km vinterlycka. Det är nog så här jag ska åka skidor. Som alternativträning och lågpulsträning. Eller som allt annat, variation är nog det bästa.

Thursday, January 5, 2012

Vad är vad?

Sedan i somras har jag av och till, mest till haft ett trilskande vänsterben och höft. Jag har gått både till kiropraktor och naprapat och även fått akupunkturbehandling. Sista gången fick jag även göra en analys av mina svagheter och två rehabövningar. Jag har inte tillräcklig benstyrka och faller inåt med knäna. Jag behöver bland annat stärka upp höftmuskulaturen och benmuskler. Så jag har kämpat på med utfall där jag måste fokusera på att inte falla in med knäet och höftstabiliserande övningar.

Som vanligt har jag gjort övningarna men absolut inte så ofta som föreskrivet. Jag har lagt till stretch av sätesmuskler och höftböjare. Av och till har jag satt akupunkturnålar på mig själv på triggerpunkter. Dessutom har jag sprungit kortare sträckor. Träningsdagboken visar betydligt minskad mängd och inga långpass alls. Successivt har jag blivit bättre och just nu känns det fantastiskt bra. Smärtan är nästan helt borta och jag hoppas att jag successivt kan öka på träningsmängden igen. Men vad är det som har hjälpt? Att jag sprungit mindre eller lagt tid på rehab? Är det att jag kört självmassage och akupunktur på triggerpunkter? Nåja, huvudsaken är att det funkar.