Konsekvenser av att dricka för lite...

Jag tror att jag har lärt mig något... Jag är attans slarvig med att dricka träningsdagar. Jag blir i princip aldrig törstig och så dricker jag kaffe på det... Igår var en intensiv jobbdag där jag inte hann slänga i mig lite keso som mellanmål klockan klockan halv ett (frukost klockan 6) och sedan lunchen halvtre. På vägen hem stannade jag vid Skavlöten och tänkte lyssna igenom en intervju och samtidigt springa milspåret. Eftersom jag sprang snabbdistans dagen innan och verkligen ville hinna fundera på vad jag lyssnade på, var planen att ta det riktigt lugnt. Passet var precis som nästan hela månadens träning har varit - segt. Jättesegt. Skavlöten är visserligen kuperad men inte oöverstigligt på något sätt. Efter några km började jag känna mig grymt törstig. Jag hade inte pulsband på mig men kände att jag låg alldeles för högt i puls i förhållande till tempo. Valde att strunta i farten och saktade ner, gick när det kändes jobbigt och tänkte att det är bättre att jag tar mig runt och inte alls fokuserar på tid. Det kändes kvalmigt trots att det inte var så varmt och jag svettades floder. Efter att jag kommit hem öppnade sig himlen och det började åska.

Min slutsats efter att ha kanske haft den sämsta träningskänslan ever under hela augusti är att:

1. Jag är känslig för värme, speciellt när det är fuktigt och kvavt, reagerar med högre puls på det.
2. Jag dricker på tok för illa för sådana dagar, jag tror att det påverkar min puls i alla fall minst 10 slag uppåt.
3. Jag är fortfarande i sämre form än förra året, men jag mår bättre och har inga krämpor. Det är värt så mycket mer!
4. Jag springer bäst och har bäst känsla så där vid åttatiden på kvällen och det ska vara svalt! Då känns benen pigga och fina!

Det är onekligen lite lustigt när jag kan springa i 5-5.10-fart på kvällen på en halvkuperad sträcka och någon dag tidigare eller senare ha samma puls och sämre känsla fast ligga i 6.10 tempo. Det är stor skillnad faktiskt. För att inte tala om känslan i benen, de är som stockar...

Nu ska jag genast hälla upp en kanna vatten och hoppas att det kvalmiga vädret är slut för i år... Och fortsätter det så här i höst trots förbättringar med att dricka etc, då har jag väl fel och får pallra mig till vårdcentralen och kolla upp mig...

Backrundan

Igår fick jag för mig att jag skulle springa innan jobbet. I huvudet såg jag framför mig hur jag sprang på lätta steg till Kvarnbacken och sprang den 6 gånger. I verkligheten var det kvavt, varmt och fuktigt ute. Klockan hade hunnit bli elva på förmiddagen. Ryggen högg lite oroväckande om jag inte fokuserade ordentligt på teknik. Rundan som går till Kvarnbacken är kuperad kan jag väl säga. I går var det inte kuperat, det var backar precis överallt. Jaså är det en backe här också, det visste jag inte, var känslan.

Pulsen far iväg och jag får mjölksyra innan jag ens börjat mitt backpass. Väl framme vid kvarnbacken tar jag en paus och tänker att tre rundor nog blir lagom. Ingen press på att göra någon bra tid uppför, fokus är bara att ta sig upp. Jag klarar tre rundor men mjölksyran sprutar och pulsen är uppe i nästan 90 %. Jag inser att jag har fuskat och inte sprungit precis hela backen upp, som börjar brant men avslutar med svag, svag lutning uppför. Jag struntar i det. Pulsen dunkar och dunkar. Tar mig hemåt på stappliga ben. Stannar klockan efter 9 km och går sista km hem. Det fanns inte mer krut i benen än så. Nästa gång ska det gå bättre. Imorgon har nog benen återhämtat sig så det kan bli lite fart! Backarna får vänta en vecka, då ska vi till Öland.... :-)

Solo... är lika med jobb och vila?

Ensam hemma. Och vad har jag ägnat dagen åt? Långpass? Nejhej, städning av huset, tvättat två maskiner, klippt gräset (med handkraft), vattnat, tagit hand om grannens höns och diverse andra djur och nu ska jag jobba några timmar. Tjohoo för att vara gräsänka! Kanske är det vilodag? Fast jag har en liten plan att styrketräna framför OS-sändningarna ikväll och morgonspringa innan det blir för varmt imorgon. Varför har inte dygnet fler timmar?