Sightseeing

Det är verkligen det bästa jag vet. Alla mina ställen som jag besöker ska springas. Hemma hos min kära mor har jag bara besökt skogarna till häst. Det är visserligen inte fel det heller och något jag tänker återuppta så småningom. Men ridning för mig är så förknippat med måsten och borden att det inte alls känns lustfyllt eller roligt även om jag kan låna häst och tiden egentligen finns när jag hälsar på. Istället har jag sprungit 16 km och upptäckt skogarna på nytt. Upptäckt hur mycket längre det känns att springa än om man rider. Tyckte jag sprang riktig långsamt och blev förvånad när klockan visade snittiden 6,11 min/km och en snittpuls på 141. Kände mig aldrig speciellt flåsig, kändes ok i benen också förutom att jag fick ont i fötterna sista 2-3 kilometrarna.

Nu ska jag ladda inför tjejmilen. Min kompis som jag skulle springa med har blivit halvskadad och dragit sig ur, vilket är lite tråkigt. Jag som hade sett framemot att ha lite picknick efteråt och förhoppningsvis fira ett väl genomfört lopp. Har fattat att det är galet många deltagare men det är svårt att veta hur trångt det kommer att bli. Kommer det att vara som på vårruset när folk placerade sig i helt fel tidsgrupp och promenerade fem och fem i bredd så att jag fick sick-sacka mig fram? Kommer banan att vara så lättsprungen som utlovat? Kommer jag att orka hålla mitt planerade tempo i 10 km? I våras var jag rätt säker på att jag skulle klara min målsättning på 50 minuter men efter allt halsont i sommar är jag mer tveksam. Kroppen känns bra i alla fall, höft och vader mår för tillfället riktigt bra.

Gott och blandat

Det är nu jag längtar efter höst. Eller i alla fall september och oktober. Jag längtar till vardag och rutiner och tid för träning. Visst, det låter kanske konstigt men i min värld har jag mycket mindre tid för träning på sommaren. Familjen är ledig och tar mer av tiden, precis som det ska vara. men nu längtar vi nog alla efter skolstarten. Småttorna har redan hunnit vara hos dagmamman en vecka.

Jag har kommit på det perfakta sömnpillret för resten. Ska jag upp tidigt och jobba och börjar fundera över olika jobbgrejjer kan jag omöjligt somna. jag varvar upp direkt och sedan snurrar tusen tankar runt i olika banor. Igår kom jag på att jag måste bryta och började istället fundera över vad jag ska träna i veckan och när. Det kan inte ha tagit mer än en minut innan jag somnade.

Jag funderar på att springa ett långpass på söndag. I våras sprang jag vilse i jakten på rätt väg och höll på att hamna rätt ut i skogen i riktning mot Kårsta. Nu är jag nyfiken på att göra om det. Juli och augusti har dessutom inte innehållet något längre pass än 12 km. Vi får se om det passar och jag är tillräckligt pigg.

Nästa vecka ska jag till min kära mor. Då blir det backträning. I Borås finns det bara uppförsbackar vart man än ska.