Skön känsla i kroppen

Har jag efter dagens fartlek på löpbandet. Lite bortskämd blir man med farthållning men å andra sidan får man stå ut med att titta rakt in i en vägg. Otroligt skön känsla får jag i kroppen efter ha fått upp pulsen över 170. Det går inte att jämföra med de lugna passen som är härliga på ett annat sätt. Efter ett fartpass är jag hög på endorfiner. Och så var jag sådär nyårsduktig och stretchade också...

Det kan behöva när ett informationsmöte i skolan väntar. Bläää vad tråkigt.

Läskigt....

Nu är det gjort. Nu måste vi norrut i sommar, eftersom jag anmält mig hit. Hjälp vad läskigt, jag som aldrig sprungit så långt förut... Men det är väl därför det kallas utmaning.

Jag har sprungit lite längre pass en gång per vecka sedan i december. Men det är först när man kommer upp i distans 17-18 km som det känns riktigt ok att kalla det långpass. Om det nu bara vill smälta lite till och inte bli glashalt igen så planerar jag att springa till jobbet på fredag. Jag är nämligen så trött på att springa samma gamla rundor här hemma. Och på fredag jobbar en Vallentunakollega, då kan jag få lift hem...

Långt uppehåll

Så som det blir ibland. Jag har tränat men inte bloggat! Jullovet ägnades visserligen åt en del träning men framförallt prioriterade jag familjen vilket får träningsdagboken att se lite tom ut dessa veckor. Men det var rätt bra med extra vila, nu är jag på G igen med lite mer motivation.

Julklappen till mig och maken var skidor. I lördags körde jag för första gången på riktigt men oj vad det är svårt! Och svettigt! Även om pulsen inte var i taket var känslan rätt tung. Igår sprang jag 7 km innan det var dags för jobb och de kändes riktigt tunga. Pulsen hög och tempot långsamt. Isigt och halt och regnigt. Igårkväll kom träningsvärken och benen kändes som bly. Inte konstigt att det var tungt att springa på förmiddagen.

Min rygg har bråkat lite av och till de senaste veckorna. Jag behöver komma iväg till kiropraktor och sedan prioritera styrketräning och pilates lite mer.