Personbästa en vanlig onsdagkväll. Kom hem trött som bara den vid 6-tiden. Somnade på soffan efter middagen medan maken nattade barn. Gick upp och nattkramade och försökte vakna lite. Då påstår maken att ikväll ska jag under 50 på milen. Oj, då, det känns långt ifrån självklart.
Plötsligt meddelar äldste sonen att han minsann också vill springa. Vi värmer upp med honom i ca 1,5 km. Han springer och kvittrar, kvillrar och flåsar lite men jag är imponerad över uthålligheten ändå.
Planen är att springa i 4,55-tempo och jag känner mig lätt nervös. Det är lite småtungt första 2 km men sedan lättar det och känns helt okej. Maken är en perfekt farthållare och vi ligger hela tiden lite under plan. På hemvägen får jag magknip en km och kan inte trycka på men det släpper snabbt och sedan ökar vi farten. Väl hemma stannar klockan på 48.39! Personbästa med 2 minuter. Hur gick det till? Kändes inte besvärligt förrän de 2 sista km. Trevligt och ännu tervligare att känna att jag nog kan kapa lite till under sommaren/hösten. Nu har jag lite stela ben och känner mig förfärligt nöjd!
No comments:
Post a Comment