Igår eftermiddag kom familjen hem. Äntligen! Jag har längtat de sista dagarna så att jag känt mig nästan amputerad. När det var som jobbigast igår visualiserade jag familjen, sitta på altanen och prata och dricka ett glas rosé. Efter målgång kändes benen som stubbar. Jag fick magknip och frös. Det sista var kanske inte så konstigt eftersom jag var genomblöt.
Tog mig hem och blev varmt välkomnad! Men rosé blev det inte. Efter någon timme kom illamåendet och jag blev yr så fort jag försökte resa mig. En liten promenad till brevlådan med minstingen kändes galet jobbig och benen var så stela! Jag försökte äta och dricka men det var inte gott. Vatten var rent ut sagt äckligt! Tur att det fanns rabarbersaft i kylen!
Om det blir något mer lopp i värme, måste jag nog ersätta saltförlusten också. Andra bloggare som skrev om loppet pratade om tider på +10 min sämre än PB. Skulle det då vara rimlig att min tid på 2,01 skulle gå att putsa till 1,51? Hmmm. Det vore mycket intressant i så fall! Fast jag trodde Stockholm marathon sprangs i den här värmen ungefär. Inte i år i och för sig men då satte ju också många otroligt fina tider.
Hej Rosa!
ReplyDeleteDet är värmen och vätskeförlusten du kände av. Jag har känt precis som dig tidigare. Hoppas att du snabbt känner dig bättre.
Som jag skrev nedan är jag mycket imponerad av dig. Jag tycker du har varit jätteduktig och jag tror att känslan under gårdagens lopp är svårt att beskriva för andra så att de förstår. Loppet måste upplevas :-).
Mycket bra jobbat och sköt om dig!
MVH