Backträning

Vad är det med mig och backar? Jag säger till mig själv hela tiden att backar och långpass är det jag behöver inför Lidingöloppet. Hur mycket har jag då sprungit i sommar? 2 pass kanske. Ska jag vara snäll mot mig själv så springer jag rätt mycket kuperat. Och betydligt fler långpass även om jag skulle behövt göra dem lite längre kanske än vad som blivit av. Men jag fasar lite för sista milen på Lidingö när Abborrebacken och Karins backe kommer och man har ca 25 km i benen redan. Jag minns dem som branta och lååånga från förra året.

Men i fredags skulle det bli av. Och jag skulle utmana mig själv mer än min gamla vanliga 180 meters backe. Kanske inte i längd men hur brant det skulle bli. Tog en uppvärmning i terrängen i skogen där man värmer upp ca 1 km innan det kommer en hiskelig backe och sedan ser det ut ungefär så här!


Sedan kommer man fram till backen som egentligen kan delas in i två backar, vilket jag också gjorde. En 100 meter lång lite mindre brant backe som ändå räcker till för att ge mig mjölksyra.

Väl uppe provade jag första gången att direkt ge mig på nästa uppförslut. Men benen och flåset stod inte riktigt pall, så efter första vändan, pausade jag 30 sekunder innan jag gav mig på den här backen!

Den kanske inte ser så brant ut som den faktiskt är. När man är nästan uppe och benen skriker av mjölksyra (i alla fall mina) så måste man hoppa/springa/kliva över en liten stenmur, vilket fullkomligen tog kål på mig varje gång!

För försiktiga mig så kändes det bäst att gå nerför den brantaste delen för att sedan springa nerför den mindre brant biten. 5 vändor uppför, sedan en paus som blev lite längre än tänkt. Ytterligare 5 rundor och sedan hemåt. Hemvägen hade jag tänkt skulle gå i lite snabbare tempo men det var stört omöjligt. Benen var som cement och hade checkat ut för länge sedan. Totalt blev det 10 backar på 150 m terräng och sedan två backar till på ca 200 m vardera. Så totalt 1,9 km backe! Jag tänkte mig en backrunda nu i veckan, men jag tror att jag ska ta min vanliga backrunda och lägga till lite tröskel efteråt. Efter den här veckan blir det successivt lättare träning enligt det programmet jag (nästan) följer. Som alla andra som satsar inför olika lopp brukar noja över, så känns det inte riktigt som jag har tränat tillräckligt mycket. Ska försöka att inte få panik nu de sista veckorna, även om jag börjar känna mig lite smånervös. Just nu känner för att lägga alla tidsmål åt sidan och bara satsa på att komma runt! Jag är grymt imponerad över alla som springer långt och genomför alla möjliga och omöjliga terräng och ultra- och fjällopp.