Igår fick jag för mig att jag skulle springa innan jobbet. I huvudet såg jag framför mig hur jag sprang på lätta steg till Kvarnbacken och sprang den 6 gånger. I verkligheten var det kvavt, varmt och fuktigt ute. Klockan hade hunnit bli elva på förmiddagen. Ryggen högg lite oroväckande om jag inte fokuserade ordentligt på teknik. Rundan som går till Kvarnbacken är kuperad kan jag väl säga. I går var det inte kuperat, det var backar precis överallt. Jaså är det en backe här också, det visste jag inte, var känslan.
Pulsen far iväg och jag får mjölksyra innan jag ens börjat mitt backpass. Väl framme vid kvarnbacken tar jag en paus och tänker att tre rundor nog blir lagom. Ingen press på att göra någon bra tid uppför, fokus är bara att ta sig upp. Jag klarar tre rundor men mjölksyran sprutar och pulsen är uppe i nästan 90 %. Jag inser att jag har fuskat och inte sprungit precis hela backen upp, som börjar brant men avslutar med svag, svag lutning uppför. Jag struntar i det. Pulsen dunkar och dunkar. Tar mig hemåt på stappliga ben. Stannar klockan efter 9 km och går sista km hem. Det fanns inte mer krut i benen än så. Nästa gång ska det gå bättre. Imorgon har nog benen återhämtat sig så det kan bli lite fart! Backarna får vänta en vecka, då ska vi till Öland.... :-)
No comments:
Post a Comment