Men kul ändå. Sjukt jobbigt att springa backintervaller dagen efter terrängen. Jag var riktigt orolig innan också, för jag vet att jag är dålig på backar, trött, tröttare än på flera veckor (vara nära att somna på föreläsningarna hela dagen) och så 15 km terräng i lår och vader sedan dagen innan. Ändå tänkte jag köra, för jag har som sagt inte många möjligheter att träna i grupp. Jo, jag kände det redan när vi värmde upp att det skulle bli tungt. Och fy vilken mjölksyra! Det var ungefär samma människor som förra gången och de jag kunde hålla jämnt tempo med då susade före mig uppför den grymma backen vi skulle springa. Lite lätt lutning i början, sedan större stigning och sedan ett mer sluttande parti för att avsluta rakt upp som det kändes. 3 x hela backen, 3 x 2/3 av backen och sedan 3 x 1/2 backen. Joggvila nerför. Det kändes som att springa i sirap. Pulsen var inte så hög som förra gången, helt enkelt för att jag fick så mycket syra att jag inte kunde springa tillräckligt snabbt. Sedan var det löpstyrka med hoppövningar och löpskolning. Jättebra pass verkligen och idag ska jag nog inte ens fundera på att springa. Även om det är svårt att ge lika mycket ensam på hemmaplan, ska jag testa det här upplägget på mastodontbacken hemma. Just att backen blir kortare och kortare är mycket tilltalande!
No comments:
Post a Comment