Jag har funderat lite fram och tillbaka de sista veckorna. Ska jag anmäla mig till något marathon nästa år? Det lutar åt inte. det är visserligen bra med mål men den här hösten har jag haft tusen och en mål på jobbet. Mycket nytt, många roliga saker men också sånt som pressar mig mentalt. Jag har svårt att stänga av jobbknappen på hemmaplan. Året i stort har varit väldigt omvälvande också med tanke att min pappa dog helt oväntat i våras. Jag vet inte ens om jag hunnit smälta det.
Nu ser det kanske ut som det öppnas upp en lucka för något jättespännande i vår. Jag vill naturligtvis inte ta ut något i förskott men med all ovisshet känns det som att träningen i alla fall ska vara kravlös och baserad på vilja och inte måste.
Styrketräningen är dock ett måste som jag sagt så länge att jag ska ta tag i. Varför är det så urbota tråkigt?!
Jag tyckte tidigare att styrketräning var roligare än konditionsträning.
ReplyDeleteEfter att jag började springa i våras, tycker jag tvärtom... He he! Så kan det gå. :-)
Precis samma här! Jag antar att det är för att endorfinkicken uteblir vid styrketräning. Det tar ju i alla fall en dag innan man får träningsvärk, vilket jag också gillar iofs.
ReplyDelete