En ny cykelera har inletts

Jag började cykla till jobbet för tre år sedan på sommaren. Maken hade vunnit en mountainbike på något jobbevent och jag fick ta över den. Först var sträckan på två mil (4 tur och retur) i sig motiverande. Jag cyklade ungefär en gång i veckan. Tiderna har dock alltid varit ett problem. Antingen gå upp 04.45 och cykla och då inte hinna i tid att hämta (dagmamman stänger kl 16) eller cykla hem vid 22. Jag är kvällsmänniksa så det blev alltfler kvällscyklingar. Men hur kul är det efter riktigt körigt arbetspass och jag har arbetat över. Att sätta sig på cykeln vid 22.30 var inte lika kul. Två gånger har jag dessutom fått punka. Så motivationen för att cykla har avtagit. När jag väl har cyklat har jag i mitt tycke inte blivit bättre. Kanske beror det på motivationen att jag inte längre orkar ta ut mig? Nåväl, jag har tyckt att alla cyklister har cyklat om mig. Och javisst det har de ju, jag kör mountainbike (visserligen utan terrängdäck) och de kör landsvägsracer på smala hjul. Visst är det fånigt att jämföra sig? Jag har kommit fram till att det är bra träning oavsett.

Nu till vändningen! 4 åringen har lärt sig cykla själv och vuxit ur cykelsitsen! Herregud vilken skillnad när sitsen var bortmonterad! Jag tror jag lätt förbättrade km-tiderna med i alla fall 20 sekunder! Idag var jag och maken ute och körde en runda på 34 km. Vi hade medvind i 15 km och sedan grym motvind resten av sträckan. Ändå körde jag snabbare än på länge och hängde med i makens tempo (nästan). Det var darriga ben när jag klev av cykeln. Lite rehab och styrketräning på det så känns det skönt att sitta i soffan! Kanske blir det mer motivation till cykling nu?