Vardagslivet

Måste erkänna att det nya livet med heltidsjobb absolut påverkar min träning. Dels därför att två av våra barn fortfarande är relativt små så att jag inte får ihop mina åtta timmar innan det är dags att hämta på dagis och dels för att mitt arbete under de närmaste åren periodvis kommer att innebära mer än heltid av mig. Den tiden som kunde utnyttjas till träning på kvällstid går i alla fall i hälften av fallen till arbete. Dessutom känner jag mer och mer att jag inte vill sätta krav på mig själv på alla områden i livet. Träningen måste vara min fristad och inte ytterligare ett måste. Samtidigt är det ett måste för jag upplever otroligt starkt att träning får mig att tänka bättre och hålla ihop skrivbordskroppen. Men det ska åtminstone vara ett måste som inte är förknippat med dåligt samvete och högt uppsatta mål.

Att hinna springa är något jag därför absolut prioriterar men just nu finns det knappt luckor för milen ens en gång. 30 minuter på lunchtid försöker jag knycka och så lite längre på helger om möjligt. Men helger innabär ju inte alltid att det finns eoner av tid. Det ska umgås med familj och vänner och det är tävlingar och det ska fixas, ja det finns alltid något som kan gå före helt enkelt, så det gäller att prioritera. Kanske  nöja sig med halvtimmen som finns utan att tycka att det är för lite tid. Istället springa lite mer fartlek och intervaller och utnyttja den lucka som finns. Min höger vad gör sig fortfarande lite påmind så jag behöver ta det försiktigt med den. Den verkar inte gilla löpband. Möjligt att jag ändrar mitt sätt att springa där?

Jag behöver mer styrketräning i mitt liv för ryggens skull. Igår var jag på ett pass på gymmet och idag kan jag knappt röra armarna. Det finns en lycka i träningsvärk!