17,76 km

Stoppade Garmin på när jag kom hem igår. Jag var så sur över ryggen att jag struntade i den. Kände under dagen att den mådde bäst när jag var i rörelse. Tänkte att jag testar så får vi se. Det blev inte sämre under passet snarare bättre. Jag är heller inte sämre idag men det är långt ifrån bra. Springa snabbt, kvalitetspass, känns inte möjligt. Nerför kändes mer. Plant, lätt uppförsbacke och terräng kändes bra. Idag blåser det storm, jag ska på utbildning och så får vi se hur jag ska få ordning på ryggen.

Ryggen är inte med

För några veckor sedan ramlade jag av cykeln för jag var så idiotisk dum att jag klickade ur ena skon när jag skulle stanna men försökte kliva av med den andra (som satt fast). det mesta korkade jag har gjort i år, tror jag. Inte bara för att det kändes mer än PINSAMT och för att jag hade ont i rumpan en vecka efteråt men också för att det naturligtvis inte stoppade där. Jag vet att jag funderade på stelheten i ryggen och funderade på om bäckenet kunde fått sig en smäll. Förra veckan började jag få ont i ryggslutet när jag sprang. Ryggskottskänning. Försökte ignorera men det blev värre och sedan fick jag som foglossning och jag definitivt inte gravid! Bokade tid hos kiropraktorn och pausade träningen.

Så var jag där i fredags. Hela bäckenet sidoförskjutet och höger ben kunde jag lyfta utan problem men inte vänster. Blev knäckt på alla upptänkliga vis, vilket brukar få allt ont att släppa. Men faktiskt inte nu. Ländryggen är fortfarande koko, jag är stel som en gammal kamel, och har ont. Får inte stretcha under tiden (trevligt, jag blir ännu stelare!) Har inte sprungit på hela veckan och känner mig vansinnigt deppig. Funderar på att testa att springa och se hur det känns.

Om jag bara blir bra (snabbt!), lovar jag heligt och dyrt att inte ramla på ett sånt fånigt sätt igen, samt att skärpa till alternativträningen så att jag har mer stödmuskulatur att kompensera med.

Cykling och löpning

Hade en liten tanke i lördags att cykla till jobbet och springa hem. Alternativt att springa till jobbet på morgonen eftersom jag skulle vara på mottagningen och inte börja förrän kl 08.

Men det började med att jag fullkomligt däckade när jag nattade småbarn och bestämde mig för att gå och lägga mig direkt. Somnade klockan 08 och ville inte alls gå upp en timme tidigare för att springa. Cyklade gjorde jag istället och det var skönt. Tog det lugnt. Insåg på eftermiddagen att det inte skulle vara så populärt hos familjen att jag tog en extratimme på mig för att komma hem, så det blev inte springa hem heller. Cyklade, kom hem och kände inte som jag tränat alls. Kroppen har vant sig vid cyklingen till och från jobbet en gång per vecka. Så när maken ville ut och springa på kvällen hängde jag på. Han brukar springa ungefär 8 km och det trodde jag mig fixa i ett lugnare tempo.

Det var en fantastisk vårkväll. Emellanåt små kalla vindilar, vilket bara var skönt. Tyst och stilla. Vi pratade nästan inte alls, utan bara sprang. I början kändes benen lite möra, lite sega i uppförsbackarna. Efter ca 3 km släppte det och det kändes lätt. Riktigt lätt. Vi sprang lite längre och på hemvägen fick jag in ett otroligt flyt. Km-tiderna sjönk från 5,30-5,40 till 5,20, till 5,08 och jag ökade utan att det kändes besvärligt. Backarna kändes som små löjliga pucklar som det gick att ta sig snabbt och effektivt uppför och sedan få tillbaka andning och flyt i nerförlut och på flacken. Näst sista km som alltid går snabbast gick i 4,48. Sedan kommer den jobbigaste backen. Den är ca 180 m, nog 200 m totalt innan det är helt plant. Rätt brant är den och jag brukar köra backintervaller där. Jag är alltid lite sur att den kommer på hemväg eftersom jag alltid tycker att den tornar upp sig som ett berg när jag är trött. Maken sprang med lätta steg uppför medan jag kände mjölksyran slå till ordentligt. Hamnade 20-30 m efter och fick kämpa för att komma ifatt, nu var det inte skönt flyt längre utan mer vilja. Sista km hem i 4,53 trots backen! 10 km, varav 6 i snabbare tempo, negativ split. Efter 4 mils cykling. Skönt!

Jag ska försöka cykla ytterligare ett pass i veckan under sommaren, när allt runt omkring lugnat sig. Samt att se om jag snart kan få ihop lite längre pass igen. Ska nog dessutom försöka pulsera veckoträningen igen. Att jag haft några lugna veckor har gjort att benen fullkomligen skuttar fram. (För att vara mig alltså).