Så olika

Igårkväll sprang jag en kvällsrunda. Det var lätt från första steget. Det var inte lätt att lämna värmen och soffan men när jag och maken väl kom iväg kändes det som att benen sprang av sig själva. Jag kan inte komma ihåg när jag hade den här känslan senast (kanske i somras?).

Vi sprang bort mot IP och tog en runda på elljusspåret. På hemvägen ökade vi lite och jag skulle inte vilja säga att det kändes tungt men lite mer ansträngt. Totalt sprang vi 7,78 km enligt Garmin med snittiden 5:12 min/km. Och en snittpuls på 148. Att jämföra med att jag sprang i söndagsförmiddag 10 km i 5:55-tempo med snittpuls på 153 och gräsligt tunga och eländiga ben.

Hur kommer det sig att det nästan alltid känns lättare på kvällen? Hur kommer det sig att benen jublar när jag sätter på mig springa-snabbt-skorna? Det skiljer ca 120 g i vikt mellan skorna, så stor skillnad borde det inte vara. Låt gå för att det var motvind i söndags men skillnaden var stor även på utvägen då jag hade medvind i ryggen.

Frågan jag funderar på är om det bara är mentalt eller om man kan ha vissa tidpunkter på dygnet när kroppen och själ samarbetar bättre. Eller kan dagsformen skilja så mycket. Eller är det mitt pannben? Långpass kan jag känna mig trött efter 2 km och vilja sänka tempot och det är ju inte riktigt rimligt träningsmängdsmässigt i alla fall.

Oavsett vilket var gårkvällens pass ett av de bästa på länge, jag önskar den käsnlan ville infinna sig oftare!

Cykelfunderingar och punka

Det har varit lite si och så med mitt cyklande i sommar och höst. Jag vill ju egentligen cykla 1 gång i veckan till jobbet. Bäst är förstås att cykla på morgonen. Problemet då är att jag måste cykla hemifrån senast 05.15. Tufft att komma upp och iväg. Senast jag gjorde det hade jag bestämt mig för att det var för kallt, säkert många minusgrader - ända tills jag tittade ut och insåg att det var det inte alls det.

Ska jag jobba kväll, känns det lätt och bra att cykla hemifrån. Desto jobbigare att cykla hem efter ett intensivt arbetspass (som det oftast är kvällstid, speciellt om man inte kommer från jobbet förrän vid tiotiden). Då är jag inte hemma och i duschen förrän vid 23.30.

Kort sagt så finns det en del motstånd att övervinna för att ta sig i kragen och trots allt cykla. Trots allt så är cyklingen ett bra alternativ till att springa och väldigt bra för mina ben som behöver träna backar och mjölksyra. För jag får ALLTID mjölksyra när jag cyklar. Konstigt nog. Nu har vi fått ytterligare ett arbetspass på jobbet som är mellan 10-18 och där funkar det förstås utmärkt att cykla.

Nåväl, igår skulle jag jobba kväll och tog mig i kragen och bestämde mig för att cykla. Det var motigt och småtungt och farten var låg men efter ett tag kom jag in i rytmen och började tycka att det kändes bra. Då får jag punka! Efter 13 km. Så himla typiskt. Det är två mil till jobbet så det gick ju inte att gå heller. Bara att parkera cykeln och låsa och ta bussen. Kändes lite snopet och att jag inte tränat färdigt. 13 km på cykel är ju ingenting. Det är andra gången jag får punka, skulle behöva antingen lära mig åtgärda detta på plats, eller ha löparskor och löparrygga istället så jag kunde fortsätta. Det hade jag å andra sidan inte tid till igår. Men med bussen hann jag faktiskt precis till jobbet.

Lyxigast av allt var nog att bli hämtad av maken efter jobbet när det regnade och klockan hann bli sen. Rätt skönt med punka i det läget :)

En ledig fredag!

Idag har jag inget inplanerat förutom ett besök med 6-åringen hos logopeden klockan tre. Fantastiskt skönt! Det kommer att bli hemmamys, träning och inga jobbkrav. Jag har ändå varit ledig i tisdags men den dagen åts upp av jobbplanering, och barn med kompisar-kaos på eftermiddagen.

Jag har aldrig haft ett arbete där jag kunnat jobba hemma. Vården fungerar ju inte så... Men nu när jag har en del administrationstid så kan jag jobba hemma, i alla fall delvis. Fantastiskt skönt och roligt men baksidan är att jag har svårt att sluta och att vara helt ledig. Eftersom jag har gått upp i arbetstid blir det också mindre tid till träning. Igår jobbade jag från 07-15. Var på möte mellan 15-17 och åkte sedan hem, lagade mat och nattade barn, då maken hade telefonmöte på kvällen. Klockan åtta lade jag mig i soffan, bara en liten stund och sedan kom jag inte upp!

Men idag! Jag känner mig pigg och på g! Nu ska jag träna hela helgen!

Axlar av sten

I söndags vaknade jag med nackspärr. Jag har nog känt det komma under de senaste veckorna men optimistiskt trott att min styrketräning skulle räcka. Som tur är har jag lite hjälp på jobbet. För Ipren hjälpte nada och med huvudvärk och nackspärr gör mig en till en arbetsglad individ. Fick akupunktur i två omgångar på jobbet. Efter arbetspasset fick jag i axlar och nacke och oj vad det kändes!. När jag efter snabbehandling på 20 min reste mig upp kändes axlarna normala! Idag är huvudvärken borta, nackspärren betydligt bättre och jag måste lägga upp en plan. Mer ryggträning antar jag.

Jag har redan fått övningar till benen men jag skulle väldigt mycket behöva lite balans. Både i huvudet och kroppen!