7 underbara km

I mörker, slask och januarigegga. Men har man varit förkyld så har man. Då är det alldeles underbart oavsett. Och faktiskt så hittade jag lite asfalt också! Rena rama lyckan!

Utmanande

Nu ökar tempot igen! Jag är sjukt träningstaggad och sockerpausen har gjort mig lättare vilket känns märkbart på kroppen, jag har mer energi konstigt nog i vardagen också. Jag har helt enkelt inte småätit under januari och det är jag vansinnigt nöjd med. Hur som helst så åker maken iväg på lördag och är borta i två veckor. Nu kommer det verkligen bli en utmaning att hinna träna! Misstänker att det blir att ta sig i kragen och träna på kvällarna hemma och färre pass på gymet. Samtidigt är det inte fel med lite utmaning i livet. Har under januari blivit allt mer intresserad av rörlighetsträning i tillägg till styrka och löpningen. Tänk egentligen vad otroligt lite man utmanar sig själv med balans och rörlighet i vardagen. Bara att göra övningar på ett ben och luta sig framåt med framåtsträckta ramar och verkligen se så där rak och balanserad som bilderna i övningsbanken eller som yogaläraren, det är vansinnigt mycket svårare än jag trodde. Eller alla övningar där jag trodde att jag lyckats bli rak i bröstryggen men bevisligen inte är det! Min höft och rygg och nacke verkligen gillar kombon styrka och rörlighet och jag blir belönad med mindre smärta, eller ingen alls....

Under veckan som gått har jag fått ta det lite lugnt med att springa då högerfoten trasslat. Ibland är jag så korkad att jag får skylla mig själv. Köper nya skor, Icebugs och är jätteglad. Känner efter några vändor att ena skon klämmer på ovansidan på högerfot. Ignorerar detta och tänker att det går över, jag vill ju så gärna springa ute och de andra skorna far jag runt som en vante i på det här underlaget vi har nu. Resultat: ont i höger fot i en vecka vid all träning. Suck. Frågan är om jag vågar använda skorna något mer? Kanske snöra lösare bara? Nu är det i alla fall på gång att bli bättre. Jag har sprungit på löpband veckan som gått men då blir det sällan längre pass än 5-6 km, svårt att hinna med och så vill jag alltid köra lite styrka när jag ändå är på gymet.

Sockerpaus

Det här är ett inlägg som jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Men efter den här julen fick även jag nog av socker. Jag har ju aldrig haft något viktproblem men efter att ha bytt jobb till kontorsstol så har jag under året märkt skillnad. Jag är en godisråtta men insåg att jag faktiskt inte vill vara det. Jag vill inte ständigt känna sötsug. Så efter nyår tog jag beslutet, bort med allt socker i 30 dagar. Vågade inte outa det för någon utom maken ifall jag inte skulle klara det. Men det har gått bra. Över förväntan faktiskt. Och det är fantastiskt att inte känna sug hela tiden. Jag tror att det också mentalt är bra för mig att inte säga aldrig mer socker. Utan se hur det känns efter januari. Antingen är jag himla nöjd och fortsätter. Eller så kanske jag kan göra som folk gör mest. Äter något sött till helgen. Fast just nu tänker jag inte tänka så långt. Jag är galet nöjd med mina 10 dagar utan socker! Det är faktiskt otroligt att vi svenskar konsumerar i snitt 43 kg socker per år som jag hörde i ett radioprogram (Kropp och själ i P1). 43 kg! Hur är det ens möjligt? Och så den här artikeln, bara en av många antar jag. Jag ska i alla fall inte få i mig några 43 kg 2013. Men det är klart sätter man i sig 500g godis i veckan så kan ju var och en räkna ut att det blir tillräckligt mycket bara det. Lägg till lite tårta, kakor, bullar så går det nog fortare upp i de där kilona än man tror.

Idag har jag i alla fall sprungit. 14 km i verkligen lugnt och långsamt tempo. Lite core övningar på det och nu så är jag nöjd med dagen. En sak jag har funderat på också är relationen mellan endorfiner efter ett pass och hur mycket jag har tagit ut mig. Det står verkligen i relation. Lugnt och långsamt är underbart på sitt sätt under tiden det pågår. Jag rensar ut och andas in. Men hög puls under passet är förstås riktigt jobbigt men ger mig en riktig kick efteråt. Antar att jag behöver bägge!

Vardag

Nu är jullovet slut. Konstigt att ett helt långt jullov ska avslutas med en för lärarna planeringsdag och att då  fritids är stängt samtidigt? Nå, kanske var det bra för mig att få en mjuk övergång till jobbet igen. Jag har verkligen haft en bra jul och känt mig ledig. Tillåtit mig att vara ledig. Jag har hunnit träna och dessutom med vardagsmotion som promenader. Jag har inte sprungit övermåttan mycket men det är vinter och fokus för mig 2013 har jag bestämt är styrka och löpning. Lite mindre mängd och en lite starkare kropp, framförallt core. Egentligen vill jag stärka upp alla mina svaga punkter. De är lätta att identifiera eftersom det är där jag får ont när jag höjer träningsmängden. När jag börjar komma upp i den för de flesta beskedliga veckomängden 30 km får jag förr eller senare ont. Så core och benträning för löpningen. Och rygg, axlar och core för att hålla i vardagen. Därför blir målet för i år att förbättra mina tider på 10 km och halvmaran. Jag tänker inte springa längre lopp än så. Om jag nu ska springa lopp, det är en annan femma, det har jag inte helt bestämt än. Är vi hemma så är jag i alla fall väldigt taggad att springa Runrundan.

Nu börjar i alla fall vardagspusslet igen. Igår hade jag en tanke om att förlänga lunchen och ta mig ut på en runda men det blev bara en tanke. Sedan hade jag en tanke om en styrketräningspaus. Blev också bara en tanke. Sedan blev det kväll och mörkt och jag var trött och var inte alls sugen på att byta om och ta mig ut. Sonen skulle till pingisen, som börjar 8 på kvällen. Hårda föräldrar är vi som endast hämtar honom men dit är det apostlahästarna. Han knorrade och ville inte gå och då såg jag möjligheten. Jag följer dig... Medan vi bytte om ändrades planerna från promenad till att vi skulle springa. Så blev det. Jag tog hans rygga och så sprang vi. Han var plötsligt på jättebra humör, tyckte att han var i bra form och pratade och flåsade hela vägen (2 km). Efter att ha lämnat honom, skrapade jag ihop några km till och kom hem glad och nöjd. Körde 15 min styrka av bara farten tillsammans med äldsta tjejen. Familjeträning är inte fel!