Thursday, December 29, 2011

Nya byxor

Fick en fin julklapp av maken. Regncykelbyxor för höst- och vinterslask. Igår fick jag tillfälle att prova äntligen när blåsten lugnat sig. Att cykla i storm kändes inte som någon bra idé.

Riktigt bra byxor, nu kan jag cykla så länge det är barmark. Som det ser ut nu så lär det inte bli någon snö i år. Jag hoppas på minst ett cykelpass per vecka i alla fall.

Cykla kändes riktigt bra för mitt vänsterben som inte är riktigt överens med med resten av kroppen. Idag har jag sprungit en mil i riktigt slötempo. Började med maken men han sprang ifrån mig direkt. Blev avbruten av ett telefonsamtal som jag har väntat och längtat efter. Jag tror 2012 kan bli ett spännande år.

Wednesday, December 21, 2011

Kroppslig utmaning

Summering av året är lite tidigt kanske. Å andra sidan har jag lust nu, så varför inte?

I år har det varit mycket på det privata planet och på jobbet. Jag har därmed slarvat med det jag nog behöver allra mest. Core och styrka. Lite underhållning och ibland bättre periodvis men på det hela taget inte tillräckligt. Framför allt har det straffat sig när jag sprungit långt. Jag har inte haft tillräcklig coremuskulatur och stabilitet och inte orkat riktigt i distanser över ca 22 km. Det har resulterat i spänningshuvudvärk, nackspärr och ont i ryggen. Ont i höften.

Sedan hjälpte inte mina två cykelvurpor ryggen till det bättre.

Loppen då, ja så här i efterhand är jag väldigt nöjd med Runrundan. Det var ett riktigt roligt lopp, jättebra stämning och lagom stort. Lidingöloppet var en flopp och kommer så förbli men samtidigt en bra erfarenhet. Och långt mer backar än jag trodde. Hade det inte varit så fruktansvärt trångt hade jag anmält mig igen.

Det kommande året då?

Jag är sugen på att springa halvmaraton. Det är en distans jag både orkar och kan hålla något högre fart på tror jag om det inte är alltför backigt. Mentalt vill jag springa Vansbbro marathon men är lite osäker på hur jag ska få till långpassen. det kommer att bero på hur jobbsituationen ser ut under våren. Ett millopp vore också kul men jag är inte sugen på att trängas alltför mycket. Tjejmilen går bort. Det vore nog också bra mentalt att ha lite fler inplanerade tävlingar för att slippa tokfokusera på en och så bli besviken om tex en förkylning kommer i vägen.

Men. 2012 ska bli prehabens år! Jag måste stärka upp min kropp för att den ska hålla. Att springa är att hjälpa själen att komma ikapp och få ny kraft men om man nu ska dela på kropp och själ som vi gärna gör så behöver kroppen stabilitet. Maken och jag har sagt 10 minuter om dagen. Tror ni det går? 10 minuter är ju ingenting.

Jag har en målsättning också. Tidigare beslöt jag mig för att jag skulle klara en chin och dit nådde jag nästan. Nu har jag ett nytt mål. Jag vill kunna gå upp i brygga! Det är en helt omöjlig övning märkte jag då jag provade häromdagen. Men jag tror att de musklerna som involveras där är precis de som jag behöver stärka och stretcha ut. Jag fick träningsvärk bara av att försöka.

Summering: 2012 ska jag

- Halvmaraton
- Millopp
- 10 min core/balans/stabilitet per dag
- kunna gå upp i brygga!

Tuesday, December 20, 2011

Att inte leta

Jag förlägger ständigt saker och ting. Det känns som min andra natur. Jag har visserligen förbättrat mig under åren men ibland får jag ordentliga återfall. Det jag har börjat praktisera på sistone är att inte tokleta. Jag letar lagom, slutar innan jag blir galen både av frustration och tidsförlust. För det är inte kul att lägga sin tid på att leta efter grejjer. Häromveckan försvann min Garmin. Det kändes katastrof.

Men inte leta alltså. Tur att jag bara har sprungit lugnt eller alternativ på löpbandet, där det funkat att köra med min gamla klocka. Har rent utav sprungit utan klocka!

Efter två veckors bortavaro dök den upp. Jag hade tydligen lagt den i brödburken av någon outgrundlig anledning. Nu har jag återgått till mitt vanliga ställe (vinhyllan) och det känns mycket bättre :)

Tuesday, December 13, 2011

Mest ont i halsen

Jag är rätt envis av mig. Jag brukar halvstrunta i att vila när jag är småförkyld. Med fyra barn varav två mindre skulle jag aldrig träna annars. Men nu vete katten om jag inte borde vilat ändå. De två senaste veckorna har det i alla fall inte blivit bra. Sega pass, ben som skrikit trots inget tempo alls och för hög puls. Förra veckan försökte jag sansa mig, det blev två promenader istället för att springa. Passade rätt bra in med livet i övrigt. Jag älskar mitt jobb men ibland blir det för mycket av den varan också.

Ett halvgnälligt inlägg det här men det var en tuff vecka. Först jobba fyra hektiska dagar på raken, sedan förbereda möten och panikfixa den femte dagen, gå på en fantastisk föreläsning. Därefter mer panikfix och så vara social på middagsbjudning till sena kvällen. Komma hem vid midnatt, upp tidigt 6:e dagen, mer panikfix och så möten. Hade dessutom tokglömt 6-åringens skolutflykt och 4-åringens dito. 6-åringen fick följa med till jobbet medan 4-åringens utflykt gick att hinna ikapp. Det var nog bra att ha lite halsont mitt upp i alltihop.

Nu tog jag mig i kragen och gick och tränade igår i alla fall. 5 km fartlek på löpbandet och så lite styrketräning innan jobbet. Bättre än ingenting. Just nu är alla pass som blir av bra pass. Jag är trött på min vanliga uterunda, det väldigt isigt och lerigt så det har varit skönt att köra några pass inne i värmen.