Thursday, July 29, 2010

Första intervallpasset

Jag har inte kört några intervaller eller snabbare på nästan en månad på grund av allt halsont. Men nu är jag ju bra igen... Tänkte köra 1000-ingar idag efter jobbet. Hem, sov en stund och stack iväg till gymet då regnet vräkte ner. Hade ställt in mig på att göra 6 stycken men kroknade såpass att det bara blev 4. Otroligt, galet tvärjobbigt. Körde på löpbandet på gymet bland alla biffiga ishockeykillar. Svetten fullkomligen sprutade om mig och jag var helt slut. Torkade av mig det värsta och körde ett styrkepass efteråt, med fokus på axlar och rygg. Det har inte blivit mycket styrketräning i sommar. Tungt det med. Jag tror garanterat på träningsvärk imorgon.

Nu sitter jag i soffan och benen är sådär skönt mosiga och endorfinerna rusar runt i kroppen. Den känslan är oslagbar. Visst känns det nu som jag borde klarat 2 intervaller till?!!

Imorgon går färden till Småland för att återförenas med resten av familjen. Åh vad jag längtar! Jag hoppas sommarvädret kommer tillbaka så blir lyckan helt fullständig.

Wednesday, July 28, 2010

Ursvik igen

Två timmar tog det mig att hitta nyckeln och ta mig tillbaka till bilen. En varm, fuktig powerwalk med ögonen i backen. Jag höll tummarna stenhårt när jag komm till stället där jag pausat efter ca 6 km. Tittade runt i gräset och TJOHOOO! Där var den! Fullständig lättnad kan jag säga. Resterande lediga tid av dagen har jag spenderat i trädgården. Om man har ett grönsaksland måste man ju skörda också. Idag blev det fänkål, rabarber, sockerärter och mangold.

Funderingar dagen efter

Idag när jag är utsövd känns livet onekligen lättare. Jag inser att jag nog var tröttare än på mycket länge igår och jag hade verkligen inte i löpspåret att göra. Men jag är inte alltid jätteduktig på att känna efter. Samtidigt blir jag löjligt glad över alla personer på jobbet och i min omgivning som engagerade sig. Jag fick låna bH att jobba i, fick 4 erbjudande om sovplats då nyckeln hem låg inne i den låsta bilen, fick till och med erbjudande om att låna bil igårkväll så jag kunde komma hem snabbt om det var så att jag skulle jobbat idag med. Grannen hjälpte assistanskåren att få bilen på plats och tog emot min hemnyckel. Bästa vännens man ville ut och springa rundan i Ursvik igårkväll (de bor i Åkersberga!) och leta efter nyckeln, vilket i och för sig hade varit helt meningslöst eftersom han inte vet vart jag sprang fel eller på vilka ställen jag stannade. Så istället för att bara lägga dagen till en av de värre i mitt liv, ska jag försöka se det positiva också.

Dessutom tack vare detta och att jag verkligen kom helt nerbruten till jobbet, så bröts isen med en jobbkollega som jag aldrig på mina 7 år på jobbet, dragit jämnt med. Igårkväll var första gången vi kunde jobba tillsammans och som jag verkligen fick hjälp och jag kände att samarbetet flöt. Det vore fantastiskt om det kunde fortsätta så med henne.

Tuesday, July 27, 2010

Aldrig mer Ursvik?

Trot eller ej, jag gjorde det inte själv men foten var helt som vanligt imorse. Jag kände mig pigg och hade söndagens härlig runda i tankarna. Tänkte att Ursvik är nog jobbigare men om jag bara tog det lugnt så tänkte jag att det nog skulle det nog gå. Redan efter en halv kilometer kände jag att det var tungt. Ovanligt tungt. Fasligt tungt. Redan vid 3 km tog jag första gångpausen. Jag kämpade vidare. Någonstans vid milen sprang jag vilse. Försökte ta mig tillbaka till parkeringsplatsen. Blev stressad över att jag skulle börja jobbet så småningom. Även om det inte var någon direkt panik kände jag inte alls igen mig och hade svårt med orienteringen. Hittade en tjej som sa att jag var på helt fel håll. Fick vända tillbaks och hamnade till slut ute på cykelvägen ute vid E18. Vid det här laget sa kroppen stopp. Så fort jag sprang rusade pulsen och jag fick håll. Jag gick sista biren helt och hållet. Det var verkligen som att springa rakt in i en vägg idag. Ändå var det bara början.

När jag kom tillbaks till bilen hade jag tappat bilnyckeln. Det var varmt, mitt vatten var slut och det första stoppet jag hade gjort där jag tog upp telefonen (som låg i samma ficka) var starx efter 6 km.

Summa sumarum är årets sämsta löparrunda, en borttappad nyckel värd ca 1500 kr, en bärgad bil eftersom maken med den andra nyckeln befinner sig 50 mil bort. Två taxiresor, en till jobbet (kom för sent) och en hem. Ytterligare ett intensivt jobbpass.

På pluskontot idag lägger jag tårtan som jag fick på jobbet idag. Titeln på blogginlägget ljuger. Imorgon ska jag promenera 15 km i Ursvik inklusive felspringningen och leta nyckel. På min enda lediga dag. Jag är inte bitter men jag ska gå och lägga mig...

Monday, July 26, 2010

Näeee

Trampade på en geting i trädgården. För mig gör det inte bara ont att bli getingstucken. Nu var det visserligen flera år sedan sist men jag hamnar ofelbart på vårdcentralen för att jag blir så svullen. Förra gången jag trampade på en geting svullnade inte bara foten upp utan hela underbenet och det tog en vecka att få ner det med mer eller mindre totalvila från rörelse. Jag kan verkligen inte få klumpfot nu! Jag ska ju äntligen få springa ordentligt igen! Dessutom kan jag inte jobba med en fotboll till fot. Med nästan bara oerfarna kollegor nu på semestertid funkar det inte alls om vi som jobbat ett tag blir sjuka. Vad göra? Bästa grannen försåg mig med Betapred och jag har lindat foten och kör med isklamp. Så till jobbet kommer jag nog imorgon men springa vete tusan. Jag som skulle jobba och träna men det ser ut som det blir en halvdan vecka till.

Jag får leva på gårdagens runda på 12 km i lätt duggregn. Jag lyssnade på sommarpratare men rätt som det var jag bara inne i mitt eget huvud, benen sprang och tankarna flög. Plötsligt hade jag lösningar på en del problem jag funderat på och kreativiteten flödade! Nu gäller det bara att omsätta idéerna i verkligheten och det blir en annan femma. Men kanske ett av sommarens bästa pass?

Sunday, July 25, 2010

Duggregn

Jag äter fortfarande penicillin och Garmin är på reparation. Jag tillber högre makter att de ska acceptera garantin och laga den utan att jag får betala. Hursomhelst så vill jag inte lyda doktorns order om totalvila i 10 dagar. Jag har ju för F-N vilat mer än på riktigt länge, av och till i 3 veckor. Jag har valt att tolka träningsvilan som att jag inte ska bli för svettig och få för hög puls. Alltså sprang jag en kortis med dottern i torsdags, cyklade lugnt och fint till jobbet igår och nu tänker jag ge mig ut på en lugn runda med några sommarpratare i lurarna. Sedan jobb, jobb, jobb. Jag har avverkat två jobbpass av 6, gårkvällen spenderades med bästa vännen. Vi pratade mestadels jobb i nästan 6 timmar tror jag. Det är konstigt att vi kan avhandla små, små (och i och för sig stora också) detaljer i vårt arbete om och om igen och hela tiden känna att det inte bara är upprepning utan fördjupning och aha-upplevelser. Ofta när jag sedan jobbar och hamnar i en situation där jag måste fatta ett beslut sitter bästvännen mentalt på min axel och hennes erfarenheter och närvaro hjälper mig.

Men nu: Springa lugnt i duggregn...

Tuesday, July 20, 2010

Streptokocker

Efter 15 dagars halsont i 3 omgångar, gav jag upp och gick till doktorn. Svalgprovet visade streptokocker så nu äter jag penicillin. Egentligen tror jag att vi överanvänder penicillin något enormt och det finns tydligen studier som visar att det bara tar 1-2 dagar längre för kroppen att fixa bakterierna på egen hand. Men så var det där med träningen. Jag är sjukt less på att inte komma igång ordentligt igen. Jag vill helt enkelt springa utan att bekymra mig för halsont. Nu sa visserligen den gode doktorn åt mig att jag bara ska ta det lugnt under penicillinkuren och det tänker jag följa, i alla fall de 5 första dagarna. Under tiden använder jag överskottsenergin till att röja hemma.

Monday, July 19, 2010

Två x lufs

Två vändor har det blivit. Långsamt, rätt skönt. Jag har fortfarande lite känning av halsen så jag har försökt ta det lugnt. Skönt att vara igång igen men dessvärre känns det som om det halsonda tar en tredje nystart. Idag har det varit småont hela tiden jämfört med de dagar när jag valt att springa, då har jag bara haft lite småkänning morgon och kväll. Men ju mindre träning desto mer annat blir det gjort. På fredag är dessutom semestern slut. Hur är det möjligt? Det har varit så skönt och vädret kan man ju verkligen inte klaga på. Nu har jag en intensiv 7-dagarperiod med jobb 6 dagar av 7, jag har redan börjat ladda mentalt.

Det bästa med den här jobbperioden är att jag kommer att vara ensam hemma. Vilket betyder jobb och träning! Inga måsten före och efter jobb! Planer är att jag ska unna mig att gästträna på något bra ställe i stan, samt att springa Ursviks 15 km. Det är så långt jag hunnit fundera. Några andra tips? Något annat som jag skulle vilja göra om inte nu, så i höst är att prova på Redcord. Det finns en massa annat jag skulle vilja testa men varför finns allt i stan?!

Friday, July 16, 2010

Nervös






Äntligen har det halsonda börjat ge med sig. Någon gång under dagen ska jag alltså springa. Men det känns som jag helt har hunnit tappa formen och jag känner mig nästan lite nervös. Jag kan faktiskt förstå de som har svårt att komma igång att träna igen efter förkylningar. Om varje förkylning ska ta ungefär 2 veckor är det lätt att hitta nya vanor/ovanor.

Dessutom har min Garmin fått sig en törn under semesteruppackningen på något sätt och displayen funkar inte helt. Surt, supersurt. Jag hoppas det går på garantin.

Nu när det är så här varmt känns det som om dagarna blir mycket kortare. Jag är helst inte ute i värsta hettan och eftersom jag på hemmaplan älskar att vara ute och allra helst fixar i trädgården sommartid så blir det svårprioriterat med kvällsaktiviteter en sån här varm sommar. Tiden från klockan 16 flyger iväg. Sova ska man ju helst göra också.

Wednesday, July 14, 2010

När ska det vända?

Det här är verkligen ingen vanlig förkylning. Det halsonda tar aldrig slut. Nu har jag vilat från all träning i 9 dagar! Och jag är inte i närheten av att bli frisk. Det värker lika mycket fortfarande. Just nu känns det bara grymt att läsa om andras träning. Jag har nog aldrig haft ont i halsen i 9 dagar. Precis när det började kännas som om det vände tog virusarna ny fart och körde en ny omgång. Två saker finns på pluslistan. Jag vilar förmodligen bort mina trilskande vader. Dessutom har jag att göra även utan träning. Tur att jag tycker om min trädgård. Där finns hur mycket jobb som helst.

Friday, July 9, 2010

Vad gör man inte


Den sista bortaveckan har hela familjen varit grymt förkyld. Småttorna ha haft feber och snor i kvadrat vilket gjort semesterlivet ca 100% tyngre. Inte utan att man saknar hemmet en smula. Sist av alla att drabbas är givetvis jag. Precis när jag trodde mitt immunförsvar är bättre än de andras... Halsen värker och det är verkligen inte läge att träna. Men jag kan bara inte motstå äldstans förslag om att springa en kvällsrunda inklusive bad i havet för att avrunda vår västkustvecka. Så det blir mot alla expertråd 2 Alvedon och en kvällsrunda.


Wednesday, July 7, 2010

Jag tar det från början





Semester är underbart. Det har dock inte blivit så mycket tid för bloggande. Eller träning. Men jag har hunnit springa intervaller i Smålands skogar och nu har vi förflyttat oss till en liten stuga i Fiskebäckskil. Här är helt otroligt vackert och igår sprang jag Kustleden till Grundsund. Springturism när den är som bäst.


Otroligt vackert. Eftersom jag haft några vilodagar så var benen pigga och lätta.