Insåg igår att vägarna nu är cyklingsbara. Gruset kommer säkert ligga kvar en månad till men jag tog risken för punka och valde att cykla idag. Skönt! Men inte fort, herregud hur kan jag cykla så snabbt förra året? Ikväll på hemvägen var det tunga ben. Hungrig.
Vi har hunnit med en vecka i fjällen där jag mixade utför med längd och lite löpning, direkt därifrån till begravning i England. Även denna gång fick jag ett fint löpminne med mig tillbaka. Jag och min bror höll på att gå igenom en massa saker och jag kände att jag behövde en paus. Tog mig ut i skymningen och riktig dimma. Underbart. Gick inte att skilja havet från himlen när jag sprang utmed vattnet och det var helt fantastiskt. Kändes som jag kunde sprungit i en evighet. Låta tankarna flyga från vänster till höger i huvudet. Kändes som en rejäl storstädning! Så mycket lättare efteråt.
No comments:
Post a Comment