Så sjukt nöjd

Tre måndagar i Götet och tre gruppträningsintervaller. Ikväll är jag träningshög. Vi skulle köra tröskelintervaller 2x10 min med 2 min vila. Motvind och regn ute och vi blev erbjudna att köra intervaller på löpband om vi ville, men jag älskar att vara ute i rusk. Det är verkligen inte mitt problem. Mitt motivationsproblem är istället att jag vet att det kommer att bli så fasansfullt jobbigt. Nu efteråt är jag alldeles pigg och endorfinhög och förstår inte ens att jag ville låta bli. Jag tyckte själv att det gick bra ikväll. Det var jobbigt men inte kräkjobbigt. Förmodligen lite mer än tröskelfart de sista 5 min på omgång nummer två. Ikväll var vi heller inte så många och jag var enda tjej. Men det funkar ju bra att alla springer 5 min i sin takt och vänder och sedan springer 5 min åt andra hållet. Dessutom var motvinden på utvägen, vilket var bra rent mentalt. Första gången blev jag omsprungen även på hemvägen men inte den andra. Det är dessutom kul att bli lite peppad.
Frågan är nu hur jag ska hålla uppe intervalltänket själv under hösten och vintern. Ska jag tvinga maken att springa backintervaller med mig? Och kanske är 2x10 min tröskel lite lite men jag är just nu faktiskt nöjd med de pass som blir av. Och imorgon har jag lite sovmorgon till och med. Life is good!