När det är som bäst

Trött så in i norden. Två tidiga morgnar upp klockan fem, sovit dåligt två nätter på raken, ena natten blev jag fullständigt nerkissad i min egen säng (yngste sonen) och andra natten var det mardrömmar för hela slanten. I eftermiddags var jag så trött att jag trodde jag skulle somna och hamna i diket på hemvägen. Men så hände något. Kanske var det den klara luften, eller det kvarvarande lilla solljuset? Jag mutade dottern att vara barnvakt en halvtimme och stack iväg ut. 6 km i lite snabbare takt. Inte orimligt snabbt utan snäppet snabbare än bekvämt. Solen såg jag inte mycket av men en blek måne bakom lite dimslöjor och blålila kvällsljus. Det var verkligen underbart. Det kändes som all stress och trötthet sköljdes bort och väl tillbaka efter en snabb dusch var jag nästan pigg. Vid nattningen och kvällens obligatoriska Bamsetidningsläsande var dock tröttheten tillbaka och jag blev så sömnig att jag sluddrade!