Träsktroll

Idag skulle jag springa ett pass i en del av närområdet där jag inte sprungit förut. Hade försökt detaljstudera kartan och lägga vägarna på minnet men eftersom det är nästan obekant område sprang jag rättså omgående fel. Spelade ingen större roll eftersom det var asfalt. Solen sken och det blåste motvind och det kändes rätt trögt. Jag bestämde mig för att strunta helt i km-tider och puls och bara gå på känsla. Så kom jag på en återvändsgata men hittade en stig mellan husen som ledde till... ett lerträsk. Över och igenom. Senare hittade jag en annan stig som slutade helt och jag var ute i obanad terräng. Det ska ju vara så bra har jag hört. Men det var skitjobbigt rent ut sagt. Till slut hittade jag tillbaka utan att behöva springa genom träsket en gång till. 10,76 km och ikväll känns benen trötta. Skorna står i groventrén och väntar på rengöring. Nästa gång ska jag ta den rätta vägen.

Ikväll ägnar jag mig åt riktigt kartnörderi. Dit vill jag springa och dit! Där finns en väg utmarkerad, undrar om jag hittar den? Egentligen vill jag redan imorgon snöra på mig de leriga skorna och ge mig ut igen men jag tror mina ben behöver lite vila. Dessutom måste jag ägna mig åt att jobba. Imorgon och även på lördag ska jag agera handledare. Jag tycker det är skönt att slippa heltidsansvar med studenter. Det är kul men tar mycket energi. Och framförallt är det jobbigt om det jag inte spontant gillar den som ska gå med mig. Men det är galet kul när det funkar, personkemin stämmer och jag kan förmedla det magiska med mitt yrke.