Surt sa räven om rönnbären. Lite så känns det. Som om jag försöker skylla på massa omständigheter varför det blev så långt ifrån vad jag hade hoppats. Helt klar var det fler småbackar i början och framförallt knäckande var backarna någonstans mellan 18-20. Ja för slutet visste jag skulle bli tungt.
Något plus har jag i alla fall lyckats vaska fram mitt i det sura. Min styrka är inte uppför. Fy tusan vad mycket backträning jag skulle behöva för att klara alla dessa backar. Men nerför kunde jag springa på och på flackare bitar så klart. Ett till plus förutom nerförslöpning är att jag inte har ont idag. Knäna känns toppen. Lite ont i höger fot, stel som katten i höger rygghalva och axel. Träningsvärk i höftböjarområdet och lite i vaderna. Men inte alls så illa som jag kunnat tro. Hade heller inte ont-ont under loppet igår. Och när benen dog på slutet så dog bägge, inte bara ena. Rätt lycklig över det.
Ännu mer lycklig är jag över mitt nu planerade födelsedagsfirande. Jag och maken ska springa runt Skoklosterhalvön. Totalt hoppas jag på ca 20 km eller kanske till och med lite mer om man startar lite längre ifrån. Sedan ska vi på spa och hotellövernattning och få massage och dricka bubbel och äta gott. Kan det bli lyxigare?
Låter som ett härligt födelsedagsfirande. Njut!
ReplyDeleteHär kommer en boll att kasta vidare: http://forvanad.blogspot.com/2011/09/en-award.html
Tackar och bockar!
ReplyDeleteHej Rosa!
ReplyDeleteBra att du inte har ont någonstans. Vila ca 2 veckor från löpningen så att du inte drar på dig någonting.
Vill också säga att du inte ska misströsta. Lidingöloppet är tufft! Lidingöloppet har knäckt många genom åren! Jag tycker att du gjorde ett jättebra resultat och du har tränat jättefint senaste tiden. Jag är imponerad av din träning senaste månaderna.
Klarade du av det här så klarar du av maran. Ska du inte prova den :-)? Jag tror att du kommer att gilla den.
Tack Lennart! Jag har haft funderingar på maran, det lockar lite faktiskt... Problemet för mig kan vara att hinna få tid till tillräckligt mycket långpass. Men jag hinner väl fundera några varv till. Halvmara blir det helt säkert nästa år i alla fall. Vill bara inte hamna i olidlig trängsel en gång till... det tog faktiskt bort mycket av glädjen att springa. Där var Runrundan perfekt tyckte jag!
ReplyDelete