Eller så kan man ha sega ben från början till slut. Igår hade jag det. Sänkte farten och njöt istället av omgivningarna. Jag har äntligen kommit till skott och börjat utforska terrängen lite längre bort. Och den är alldeles underbar! Fullt av små stigar, grusvägar och för den delen motorcrosspår. Det går förträffligt att springa i motorcrossspår, ben och vrister får jobba och det blir väldigt varierad terräng. Sand, grus, berghällar och lera.
Naturligtvis har kommunen planer på att bygga nya stora bostadsområden här. Jag sörjer lite innan planerna ens är verklighet. Jag älskar att bo nära centrum men också mitt ute på landet. Inser att det inte kommer att förbli så men det känns tråkigt. Så nu i höst tänker jag förlägga alla pass i skogen och passa på att njuta medan den finns kvar. När jag ska springa lite längre gillar jag verkligen skogen. Mjuka stigar, upp och ner ska det vara. Rak grusväg eller asfalt är tråkigt. Jag vill komma hem och ha skogsdoft och lera (förmodligen mest svett) kvar i kläder och minnet.
Kom hem efter ca 22 km i skogen med trötta ben och firade vår 10-åring med lasagne och tårta. Maten smakar alltid fantastiskt efter långpass!
No comments:
Post a Comment