Så olika

Igårkväll sprang jag en kvällsrunda. Det var lätt från första steget. Det var inte lätt att lämna värmen och soffan men när jag och maken väl kom iväg kändes det som att benen sprang av sig själva. Jag kan inte komma ihåg när jag hade den här känslan senast (kanske i somras?).

Vi sprang bort mot IP och tog en runda på elljusspåret. På hemvägen ökade vi lite och jag skulle inte vilja säga att det kändes tungt men lite mer ansträngt. Totalt sprang vi 7,78 km enligt Garmin med snittiden 5:12 min/km. Och en snittpuls på 148. Att jämföra med att jag sprang i söndagsförmiddag 10 km i 5:55-tempo med snittpuls på 153 och gräsligt tunga och eländiga ben.

Hur kommer det sig att det nästan alltid känns lättare på kvällen? Hur kommer det sig att benen jublar när jag sätter på mig springa-snabbt-skorna? Det skiljer ca 120 g i vikt mellan skorna, så stor skillnad borde det inte vara. Låt gå för att det var motvind i söndags men skillnaden var stor även på utvägen då jag hade medvind i ryggen.

Frågan jag funderar på är om det bara är mentalt eller om man kan ha vissa tidpunkter på dygnet när kroppen och själ samarbetar bättre. Eller kan dagsformen skilja så mycket. Eller är det mitt pannben? Långpass kan jag känna mig trött efter 2 km och vilja sänka tempot och det är ju inte riktigt rimligt träningsmängdsmässigt i alla fall.

Oavsett vilket var gårkvällens pass ett av de bästa på länge, jag önskar den käsnlan ville infinna sig oftare!