Jaha, nu har jag kört två pass sedan löpanalysen. Det sista jag fick höra var i princip: Det är inte lätt, det ska inte kännas lätt. Känns det lätt då gör du förmodligen inte rätt.
Men, men. Just nu är jag sjukt trött på att springa i mörker på kvällen. Sover även rätt dåligt, nojjar lite över nya jobbet. En vecka kvar tills jag börjar och inga pusselbitar på plats känns det som. Så i onsdagsmorse när jag kände mig färdigsoven och klockan var kvart i sex bestämde jag mig för en morgonjogg. Underbart med solen som strålade, fåglarna som var helt galna och inte många uppe. Jag började springa och försökte tänka på allt på en gång och pulsen slog upp till 165 på en gång! Benen var definitivt inte vakna. Jag accepterade faktum och bestämde mig för att ta en liten bit i taget. Fokus på hållning och armarna. Då blev det lite lättare i alla fall. Det blev en kort runda på dryga 3 km men bättre än inget. Fick upp pulsen i alla fall och det var en perfekt start på arbetsdagen.
Igår var jag på uselt humör hela dagen. Vet ju med mig att det blir bättre när jag sprungit. Jag och maken körde tillsammans och sprang till elljusspåret och hem. Precis som dagen innan for pulsen iväg ordentligt fastän farten var låg. Beror det på att jag försöker lägga om tekniken eller är det något annat? Ingen aning faktiskt. Jag gjorde som vid första passet. Fokuserade på hållningen och armarna. Emellanåt när jag fick in lite flyt försökte jag lägga till snabbare frekvens. Dryga 7,5 km fick vi ihop och jag blev på bättre humör. Kom fram till att jag var ruskigt trött och behövde sova. Fuskade lite med rehabövningarna och gjorde halva. Innebär det att jag måste köra dubbel rehab idag?
Tanken är ju att jag ska ungefär halvera mina distanser men istället kanske jag kunde springa fler pass?!
No comments:
Post a Comment