Igen. Jag brukar ignorera det mesta i förkylningsväg. Jag vet att jag skrivit det förut men med småbarn i familjen blir man småförkyld hela tiden. Nu är de ju inte direkt supersmå längre de minsta - 4 och 6 år men de drar hem en del bakterier ändå. Speciellt 6-åringen med alla bakterier från förskolan. Då ska de plötsligt klara toabesök och handhygien själva. Jag var där i fredags och hälsade på och såg hur de hanterade snor och annat och konstaterade att det inte var konstigt att vi fått hem en del sjukdomar i år. Snarare konstigt att vi inte varit konstant sjuka!
Det blir inte tränat mycket alls om jag ska avstå varje gång jag får något symtom på förkylning. Jag brukar gå på graden av symptom och känslan i kroppen. I veckan har jag upplevt att pulsen varit högre än ansträngningsnivån. För två veckor fick jag en hostförkylning som jag valde att halvignorera. Dvs träna men inte så hårt. Det var kanske dumt. För nu har jag precis blivit av med det mesta av hostan och åkt på en ny omgång.
Så nu sitter jag här och surar. Kroppen känns bra, hade tänkt springa idag också. Ska jag gå på känslan eller halsontet? Ska jag cykla en sväng istället eller träna styrka? Vila vill jag inte alls.
No comments:
Post a Comment