Spinning är inte kul egentligen. Men nu när jag har kört det 1-2 ggr/vecka sedan i september tittar jag inte på klockan varannan sekund samtidigt som jag försöker låta bli att kräkas. En gång har jag till och med känt mig riktigt på gång, lite dureacellkanin. Men det var en gång. För det mesta är det tvärjobbigt. Pulsen som dunkar på och mjölksyra i benen och då vill instruktören att vi ska trampa på snabbare och SAMTIDIGT behålla motståndet. Men efteråt, det är det jag älskar. Jag blir lite halvhög, studsar på mina trötta ben. Efter ett Bodypump pass studsas däremot ingenting. Då brukar benen skaka halvt okontrollerat och så har jag träningsvärk i 2-4 dagar efteråt. Fast det är ju inte fel det heller.
Förresten kan jag numera göra en halv chin (om jag jobbar med bicepsfattning), det ni! Jag ska klara det. Jag tror att alla småbarnsår har fört något gott med sig mer än barnen då förstås! Jag har blivit mindre lat och mer av en slitvarg med mer tränings-djävlar-anamma. Innan kunde jag bara träna i pricip om det var roligt. Och roligt är bara dansstep eller dansaerobics. Men på mitt gym finns det 1 danspass per vecka och det ligger kl 20 på måndagkvällar. Halåååå! Såå tråkigt. Inget för mig med andra ord.
No comments:
Post a Comment