Här är maken som fick dra mig uppför brantaste backen idag på långpasset. Rent bokstavligt. Hans långpassfart ligger nog på ca 5.15 beroende på hur kuperat det är. Jag fick slita och höll väl ok tempo typ de första 5 km. Men tusan var segt det var. Sedan fick jag slita oavsett tempo. Sista biten sprang jag ensam i mitt lufstempo med hög puls. Förmodligen har jag fortfarande någon liten bacill kvar i kroppen. Men det var underbart i skogen trots sega ben och bitvis negativa tankar. Det luktade höst och skogen var vår.
No comments:
Post a Comment