Brorsan drar upp tempot

Jag har varit ruskigt lat den sista tiden. Förutom ett pass med maken i påsk har jag legat och dragit mig i bekvämlighetszonen i två mångader. X antal förkylningar har jag skyllt på och för övrigt har jag känt mig lite omotiverad. Löpanalysen har gått före, jag har försökt tänka teknik och det har i och för sig varit helt rätt.

Idag var min käre bror på besök och jag hade bett honom ta med löparskorna så jag kunde få sällskap. Ett varv på 5 km på IP hade jag tänkt mig: Dit och hem så blir det totalt precis milen. Min bror och jag är bara halvsyskon och rätt olika. Han har ruskigt lätt att bygga muskler och verkar ha mer snabba muskelfibrer. När vi sprungit tidigare har han haft tendens att dra upp ett himla tempo som han sedan inte haft kondis att hålla mer än 4-5 km. Sedan några månader tillbaka tränar han mer reglebundet och har kört Ruffie. Det verkar inte bara ge muskler utan även kondis. Märkte direkt vi stack iväg att han hade en spänst i steget som inte funnits tidigare. Vi tog det lugnt fram till IP. Väld där i terrängen drog han upp tempot. Jag hängde på fram till 8 km sedan fick jag släppa honom. Men jag gav mig katten på att avståndet inte skulle öka på hemvägen i alla fall. Sista km hem gick i 4,50-tempo och det var inte bekvämt för mig alls. Som sagt intervaller, intervaller. Tappade hållningen de sista km. Tempot totalt var förvånansvärt lågt med tanke på ansträngningsnivå och puls. Backträning har jag visst också "glömt" bort.