Sockerpaus

Det här är ett inlägg som jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Men efter den här julen fick även jag nog av socker. Jag har ju aldrig haft något viktproblem men efter att ha bytt jobb till kontorsstol så har jag under året märkt skillnad. Jag är en godisråtta men insåg att jag faktiskt inte vill vara det. Jag vill inte ständigt känna sötsug. Så efter nyår tog jag beslutet, bort med allt socker i 30 dagar. Vågade inte outa det för någon utom maken ifall jag inte skulle klara det. Men det har gått bra. Över förväntan faktiskt. Och det är fantastiskt att inte känna sug hela tiden. Jag tror att det också mentalt är bra för mig att inte säga aldrig mer socker. Utan se hur det känns efter januari. Antingen är jag himla nöjd och fortsätter. Eller så kanske jag kan göra som folk gör mest. Äter något sött till helgen. Fast just nu tänker jag inte tänka så långt. Jag är galet nöjd med mina 10 dagar utan socker! Det är faktiskt otroligt att vi svenskar konsumerar i snitt 43 kg socker per år som jag hörde i ett radioprogram (Kropp och själ i P1). 43 kg! Hur är det ens möjligt? Och så den här artikeln, bara en av många antar jag. Jag ska i alla fall inte få i mig några 43 kg 2013. Men det är klart sätter man i sig 500g godis i veckan så kan ju var och en räkna ut att det blir tillräckligt mycket bara det. Lägg till lite tårta, kakor, bullar så går det nog fortare upp i de där kilona än man tror.

Idag har jag i alla fall sprungit. 14 km i verkligen lugnt och långsamt tempo. Lite core övningar på det och nu så är jag nöjd med dagen. En sak jag har funderat på också är relationen mellan endorfiner efter ett pass och hur mycket jag har tagit ut mig. Det står verkligen i relation. Lugnt och långsamt är underbart på sitt sätt under tiden det pågår. Jag rensar ut och andas in. Men hög puls under passet är förstås riktigt jobbigt men ger mig en riktig kick efteråt. Antar att jag behöver bägge!