Utmanande

Nu ökar tempot igen! Jag är sjukt träningstaggad och sockerpausen har gjort mig lättare vilket känns märkbart på kroppen, jag har mer energi konstigt nog i vardagen också. Jag har helt enkelt inte småätit under januari och det är jag vansinnigt nöjd med. Hur som helst så åker maken iväg på lördag och är borta i två veckor. Nu kommer det verkligen bli en utmaning att hinna träna! Misstänker att det blir att ta sig i kragen och träna på kvällarna hemma och färre pass på gymet. Samtidigt är det inte fel med lite utmaning i livet. Har under januari blivit allt mer intresserad av rörlighetsträning i tillägg till styrka och löpningen. Tänk egentligen vad otroligt lite man utmanar sig själv med balans och rörlighet i vardagen. Bara att göra övningar på ett ben och luta sig framåt med framåtsträckta ramar och verkligen se så där rak och balanserad som bilderna i övningsbanken eller som yogaläraren, det är vansinnigt mycket svårare än jag trodde. Eller alla övningar där jag trodde att jag lyckats bli rak i bröstryggen men bevisligen inte är det! Min höft och rygg och nacke verkligen gillar kombon styrka och rörlighet och jag blir belönad med mindre smärta, eller ingen alls....

Under veckan som gått har jag fått ta det lite lugnt med att springa då högerfoten trasslat. Ibland är jag så korkad att jag får skylla mig själv. Köper nya skor, Icebugs och är jätteglad. Känner efter några vändor att ena skon klämmer på ovansidan på högerfot. Ignorerar detta och tänker att det går över, jag vill ju så gärna springa ute och de andra skorna far jag runt som en vante i på det här underlaget vi har nu. Resultat: ont i höger fot i en vecka vid all träning. Suck. Frågan är om jag vågar använda skorna något mer? Kanske snöra lösare bara? Nu är det i alla fall på gång att bli bättre. Jag har sprungit på löpband veckan som gått men då blir det sällan längre pass än 5-6 km, svårt att hinna med och så vill jag alltid köra lite styrka när jag ändå är på gymet.