Sedan vek jag av vägen och dök in i bokskogen. Backarna fortsatte men först sprang jag nerför i en km och så in i Dalsjöfors igen i villaområdet en sväng.
Och sedan blev det lera!
Och rötter och stenar! Tempot blev därefter. Jag körde som förra gången 7:1. Dvs sprang 7 min och gick i en. Vissa backar var så gruvliga att jag gick i de brantaste partierna.
Ikväll fick jag ihop 15 km plus lite till. Känns fantastiskt. Att varva gång och springa är verkligen bra för mig för att inte tappa teknik och core och hållning. Tempot sjunker visserligen drastiskt men jag tror jag tjänar på det i längden. Benen känns bra, ryggen känns bra och jag har haft en underbar kväll.
Får inte till det riktigt med bilderna, sista bilden vill inte hamna i mitten av någon konstig anledning. Precis som det inte syns hur brant stigen är.
Fint! Text överföldig :-).
ReplyDeleteVart var det någonstans?
Lennart: Ja, det tycker jag med men nu har jag faktiskt lagt till lite text. Borås, backarnas stad. Själva staden ligger i en gryta med backar runt omkring. vart man än ska är det uppförsbacke :-) Lidingöloppet kan slänga sig i väggen, här borde man köra terränglopp.
ReplyDeleteWow! Vilka härliga bilder! Inbjuder verkligen till löpning och jag vill verkligen ge mig ut på en terrängrunda direkt, men tyvärr inte i Borås. Bilden från Angarn i det tidigare inlägget väcker verkligen minnen från förr till liv. Skådade fågel där en hel del som ung på 70-talet. Därefter mer sporadiskt och i samband med någon sällsynt fågel som siktats;-)
ReplyDeleteNiklas: Ja, terräng är underbart! Allra helst när det inte är där man springer dagligen. Just nu är jag rätt trött på hemmarundorna men Angarnssjöängen är alltid fint!
ReplyDelete