Efter förra helgens långpass tog en tånagel stryk. Ont, ont, nageln satt verkligen löst och såg ut att vara infekterad. Tömde en blåsa och sedan blev det värre! Alsolomslag och löpvila i helgen! I lördags kunde jag klippa bort nageln och ikväll kan jag nog springa igen! Tänk vad tår och fötter betyder. Cykla har jag i alla fall gjort och det har gått bra. Men det går aldrig att jämföra med endorfinkicken efter löppass.
Sprang 10 km med maken förra veckan och tangerade nästan tiden på tjejmilen från förra året, utan att känna mig särskilt ansträngd, vilket också snittpulsen på 149 indikerade. Jämfört med pulsen på tjejmilen som låg på 166. Visserligen får jag alltid adrenalinpåslag så det är säkert mer 156 i puls om man ska jämföra. Det är mer kuperat hemma än tjejmilenrundan, så det känns som jag sakta men säkert förbättrar mig.
No comments:
Post a Comment