Idag har jag fortsatt att utforska närområdet. Nu har jag hittat Roslagsleden där den går vidare närmast mig så att säga. Jag började rundan med riktig skogsterräng och puls i barr och lönnlöv på branta stiga uppför och nerför. Var nära att falla huvudstupa i leran men klarade mig precis. Tre km senare var skogsterrängen över för flack men kullrig sjöäng med betande kor och kalvar. Fågelområde med där jag nästan sprang på spång nästan 1 km. Och mitt på flacken tittade jag på något annat och ips, vips fullkomligen flög jag omkull, skrapade fötter och knän och kände mig rätt fånig. Bara att samla ihop mig och springa vidare. Oavsett snubbliga fötter idag så blir jag så lycklig av att springa terräng. Var på dåligt humör innan jag kom iväg, barnen har bråkat non-stop idag och jag vet inte hur många konflikter vi haft. Men det bara går inte att vara på dåligt humör en sån här underbar höstdag.
Nu längtar jag vansinnigt mycket efter att springa Roslagsleden bortåt och snickra ihop ett eget terräng-långpass att som kan funka även i vinter.
No comments:
Post a Comment