Det är något visst med att springa på morgonen. Det går inte lätt, det är segt, tveksamt och trögt att komma iväg ut. Men ändå underbart. Soluppgång, krispigt och alldeles ensam. En halvtimme på morgonen och resten av dagen blir piggare.
Idag blev det ingen morgonjogg, men ett pass på ca 10 km med mycket backar. Om jag skulle springa Lidingöloppet igen, vet jag vart jag skulle träna. 6 backar kan jag på rak arm få ihop på den rundan. Jag skulle lägga ett längre pass och avsluta med den här rundan på slutet för att simulera eländet som inleder sista milen på Lindingöloppet. Tänk att jag både älskar och hatar backar. Idag var inte fokus att på något sätt vara snabb utan att bara ta mig uppför de värsta backarna utan att få för mig att börja gå... Mitt pannben är inte alltid så starkt nämligen. Det gick bra men långsamt och var inte så väldigt plågsamt heller. Stannade till på IP och körde lite styrka i 10 min. Enbensknäböj bland annat. Ännu något som jag hyser hatkärlek till. Jag har träningsvärk från hell sedan i fredags och nu känns det ännu mer... Härligt! Det var härligt höstväder idag, jag sprang i linne och njöt av septembersolen. Resten av dagen har ägnats åt barn, tvätt, kaffe på trappan med maken och trädgårdsarbete.
No comments:
Post a Comment