Jag har kört strikt MAF-löpning mellan november-februari. Jag har varit influerad av diskussionstrådarna på jogg.se samt av denna blogg. Förutom att jag fortfarande egentligen tror på konceptet så passade det oerhört bra för mig eftersom jag skulle ta det lugnt med löpningen och köra benträning för att knän och höfter skulle vilja vara med.
Det är säkert för kort tid jag har kört träningen för att få bra resultat och dessutom har jag inte gjort några tester så jag kan faktiskt inte avgöra riktigt hur det funkat. Ibland har jag sprungit fortare och ibland långsammare. Men jag har aldrig kunnat springa i uppförsbackar och det har varit det som frustrerat mig mest. Gå när man vill springa, blääää. Jag har också saknat endorfinkicken som jag upplever starkare när jag kört på högre puls.
Fördelarna har varit att jag som novis inom löpning har lärt mig att ta det lugnt och springa i långsamt tempo på de längre passen. Tidgare sprang jag alltid på 85% av maxpuls oavsett sträcka. Det var så jobbigt att det till slut började ta emot att ge sig ut i spåret. Förmodligen också en anldening till att kroppen började protestera. Och det var ju glädjen att komma ut och endorfinerna jag ville åt. Jag tycker mig också märka att pulsen i snitt ligger lägre även nu när jag testat att släppa på MAF-tempot.
Just nu tänker jag träningsmässigt att fortsätta med min modifierade lågpulsträning. Dvs jag springer med låg puls i huvuddelen av mina pass men jag går inte i uppförsbackar. Jag har letat och läst så mycket jag kunnat komma över och går för närvarande på följande upplägg. I tillägg till lågpulslöpningen kommer jag att köra intervall eller snabbdistans 1 ggr/vecka ca 30 min. Det borde vara tillräckligt för att få fart på benen utan att dra upp risken för mig att överbelasta innan kroppen vant sig vid att springa. Just nu tänkte jag mig intervaller som jag läste om i Runners World. Långsamt joggtempo som grund och korta intervaller i hög fart emellan. På så sätt skulle man få en relativt snabb förbättring av konditionen och samtidigt inte dra på sig för mkt mjölksyra och få sämre löpteknik som visst är lätt hänt när man är trött. Om man då har någon löpteknik från början då?! Men det där med intervaller verkar vara ett riktigt snår av olika teorier så vem vet vad som kommer att funka. Men med det här upplägget få jag i alla fall lite fart samtidigt som jag kör mest mängd.
Varför övergav jag MAF? Jag hade egentligen tänkt fortsätta en månad till men jag måste säga att jag började bli smått otålig och dessutom måste jag erkänna att jag blivit liiite stressad över att jag springer så långsamt. Hur ska det gå på Spring-Cross liksom. Löjligt, jag vet. Jag älskar att springa för att komma ut i skogen men jag är också väldigt nyfiken på vad jag själv kan åstadkomma i löpspåret. Men den huvudsakliga träningen kommer fortfarande vara med låg puls. Sedan har jag en make som retas och säger att jag tränar så här för att jag inte kan ta ut mig...
No comments:
Post a Comment