Jag äter fortfarande penicillin och Garmin är på reparation. Jag tillber högre makter att de ska acceptera garantin och laga den utan att jag får betala. Hursomhelst så vill jag inte lyda doktorns order om totalvila i 10 dagar. Jag har ju för F-N vilat mer än på riktigt länge, av och till i 3 veckor. Jag har valt att tolka träningsvilan som att jag inte ska bli för svettig och få för hög puls. Alltså sprang jag en kortis med dottern i torsdags, cyklade lugnt och fint till jobbet igår och nu tänker jag ge mig ut på en lugn runda med några sommarpratare i lurarna. Sedan jobb, jobb, jobb. Jag har avverkat två jobbpass av 6, gårkvällen spenderades med bästa vännen. Vi pratade mestadels jobb i nästan 6 timmar tror jag. Det är konstigt att vi kan avhandla små, små (och i och för sig stora också) detaljer i vårt arbete om och om igen och hela tiden känna att det inte bara är upprepning utan fördjupning och aha-upplevelser. Ofta när jag sedan jobbar och hamnar i en situation där jag måste fatta ett beslut sitter bästvännen mentalt på min axel och hennes erfarenheter och närvaro hjälper mig.
Men nu: Springa lugnt i duggregn...
No comments:
Post a Comment