Idag när jag är utsövd känns livet onekligen lättare. Jag inser att jag nog var tröttare än på mycket länge igår och jag hade verkligen inte i löpspåret att göra. Men jag är inte alltid jätteduktig på att känna efter. Samtidigt blir jag löjligt glad över alla personer på jobbet och i min omgivning som engagerade sig. Jag fick låna bH att jobba i, fick 4 erbjudande om sovplats då nyckeln hem låg inne i den låsta bilen, fick till och med erbjudande om att låna bil igårkväll så jag kunde komma hem snabbt om det var så att jag skulle jobbat idag med. Grannen hjälpte assistanskåren att få bilen på plats och tog emot min hemnyckel. Bästa vännens man ville ut och springa rundan i Ursvik igårkväll (de bor i Åkersberga!) och leta efter nyckeln, vilket i och för sig hade varit helt meningslöst eftersom han inte vet vart jag sprang fel eller på vilka ställen jag stannade. Så istället för att bara lägga dagen till en av de värre i mitt liv, ska jag försöka se det positiva också.
Dessutom tack vare detta och att jag verkligen kom helt nerbruten till jobbet, så bröts isen med en jobbkollega som jag aldrig på mina 7 år på jobbet, dragit jämnt med. Igårkväll var första gången vi kunde jobba tillsammans och som jag verkligen fick hjälp och jag kände att samarbetet flöt. Det vore fantastiskt om det kunde fortsätta så med henne.
No comments:
Post a Comment