Innan jag blev dålig...

Jag hann med ett riktigt långpass i lördags. 23,5 km totalt blev det. Pulsmässigt låg jag fint ända till 11 km, där den sakta började klättra uppåt. Samtidigt sjönk hastigheten. Snittpulsen låg dock på 142 och max på 155. Ansträngningsmässigt kändes det bra genom hela passet. På slutet blev jag trött ländryggen och fick ont i höfterna men det kändes inte som farligt ont utan bara ovana.

Det var riktigt härligt väder, fågelsång och vackra omgivningar. Det största och egentligen enda minuset var att jag sprang fel, hittade inte den avtagsväg som skulle givit mig en fin runda. Nu fick jag visserligen se nya delar av bygden men blev utskälld av en gubbe när jag sprang fel och fick så småningom vända och springa tillbaka. Visst ska man kunna ladda ner karta med vägsträckning till Garmin? Om man kan det borde jag lära mig hur... För aldrig hade jag väl kunnat tro att vägen jag skulle tagit gick rakt genom en bondgård plus hage.

Med tanke på kräksjuka och kommande jobbhelg och att jag mängdmässigt kommit upp i hela 48,6 km får den här veckan bli lugnare träningsmässigt. 48, nästan 49 km är mycket för mig och dagen efter långpasset var jag rätt stel i höftböjarna. För övrigt känns det bra. Höger vad och fot hör inte av sig alls.

Den här veckan får det därför bli mer fokus på återhämtning, rehab, styrketräning och cykling. Till helgen ska jag cykla till jobbet igen och hoppas att slippa ny punka. Ska se till att ha slimmad ryggsäck den här gången utifall det händer igen!

Påskveckan toppades med att jag fick ut stororna på en liten runda. Ebba tänker springa tjejernas Lidingölopp på 3 km. Julius är tveksam, isåfall blir det 1,7 km för hans del. Han gnölade hela vägen ut, men hade sedan jättekul när vi sprang. Rundan var till för att visa honom att 1,7 km inte är så långt. Och att det inte är meningen att han ska rusa på max hela vägen. Vi toppade det hela med lite bootcamp hemma med upphopp, knäböj, utfall och armhävningar. De har fortfarande träningsvärk!