Snabbare än förra gången

Har haft en underbar kväll, jag har verkligen slappat. Stefan och barnen har spelat spal och jag har hängt med datorn i soffan. Jag tog ut mig mentalt på Junibacken idag med småttorna och när jag kom hem i form av snabbdistans med Stefan. Nu vill inte benen mer idag. Så jag har slappat och läst bloggar och funderat och längtat. Längtat efter nya löprundor och efter att snön ska smälta även i skogen och på de små stigarna som jag tänkt utforska så fort det bara går. Sålunda har den sista stunden vid datorn har ägnats åt att lägga upp ett nytt långpass. Det får bli på lördag eller söndag, får se vad som passar familjen bäst.

Men åter till de senaste dagarnas träning. Sprang en lugn 6 km kvällsjogg i tisdags, intervaller och styrka igår och hade tänkt ta det lugnt idag. Men jag kunde bara inte motstå att få sällskap, så jag snörde på mig skorna med Stefan. Solen värmde faktiskt även vid halv sextiden, vädret var det inget fel på. Men jag var allt lite seg i benen och det såg ut att gå oförskämt lätt för maken. Såg på klockan att vi sprang snabbare än förra veckan, samma runda. Andningen och pulsen gick bättre idag men benen var segare. På slutet fasade jag för sista backen och var allmänt negativ men så försökte jag bita ihop. Hade ingen snabb-växel att lägga i där utan tog rygg på Stefan och segade mig upp. Försökte öka och springa på efter sista backen trots hög puls. Svor faktiskt över klockan som inte ville signalera att sista km var sprungen. Totalt blev det 8 km på snitt 5,10 min/km, det är jag fasligt nöjd med och det råkar vara personbästa. Nöjd också med snittpulsen som låg på 152.

Även om jag längtade galet mycket efter att få springa långsamt, speciellt på hemvägen är jag ofantligt nöjd över att ha en hare som drar upp och håller farten åt mig!