Kårstajoggen

Jag är verkligen en amatörmässig bloggare. Inte ett foto tog jag! Dessutom höll jag på att komma för sent. Missbedömde totalt hur lång tid det skulle ta att köra. Klantigt. Hann precis hälsa på hälften av de som skulle vara med, få igång klockan och så stack vi iväg.

Vilken jäkla motvind det var! Hela tiden! Som tur var sprang jag och pratade med Pladuska mest hela tiden. Mycket trevligt och tiden gick fort. Roligt att träffa någon IRL vars blogg man följer. Vi hade ju försökt planera in ett träningspass ihop för ett tag sedan men då blev jag magsjuk.

Hela 6-7 första km kändes tröga. När jag såg 9km sträckan vika av funderade jag ett kort slag på varför jag egentligen skulle springa 21 km just igår. 9km kändes som ett mer rimligt alternativ. Efter 7 km kändes det lyxigt att få vätskedryck serverad. Jag tror banne mig den hjälpte eller så var det kombinationen med att den värsta motvinden försvann. I viket fall som helst så gick det allt lättare. Efter 14 km fick vi dricka igen och dessutom var det en härlig känsla av att vi hade sprungit 2/3 av sträckan och bara hade 7 km kvar. Böljande landskap och vacker roslagsnatur hade vi i princip hela vägen.

Sista 3 km var det öppet lanskap och man kunde se ända ner till mållinjen. Det såg ut som nerförsbacke hela vägen och jag fick massor med energi i benen. Fast det var längre än det såg ut och kändes inte alls som nerförsbacke på slutet! Till slut kom vi i alla fall i mål, fick till och med lite hejarop de sista 50 metrarna! Benen kändes bättre än sist jag sprang lånpass. Jag kände av baksida lår men inget av höften/höfterna. Fötterna kändes också bra. 2.09 stannade klockan på, snittid på 6,05 min/km.

Efter lite eftersnack blev hembjudna till Piratfarsan och Pladuska på grillfest. Eftersom jag vare sig hade med mig ombyte och dessutom hade lovat åka hem till familjen så tackade jag för mig och drog hemåt. Igårkväll var benen rejält trötta. Vi hade planerat att grilla hamburgare och jag skulle laga krusbärspaj. Det blev den konstigaste paj jag någonsin bakat, gillades bara av 50% av familjen! Och innan hamburgarna stod på bordet höll jag på att totalt förlora mig i lågt blodsocker! Efter middag och nattning av barnen blev det högläge i soffan för benen. Jag tänkte lite på hur starka de är som springer ultra. Mina ben är mosiga efter 21 km och de springer minst 40 km till! Jag hade visserligen orkat 10 km till tror jag (det är lätt att säga så när det inte är upp till bevis!) men ett marathon hade kroppen inte haft lust med igår.

Stort tack till Piratfarsan och Pladuska för en trevlig tillställning och för allt jobb ni har lagt ner. Hoppas grillkvällen blev lika trevlig som själva Kårstajoggen!