Sunday, September 26, 2010

Mjölksyra och snittpuls på 89% - 52,27 min

En lång summering av Lidingöloppet 10 km! Innan start tittade jag en sista gång på banprofilen för att få en uppfattning om backarna. 3 grymma backar varav den första skulle komma direkt efter starten.

Jag var mindre nervös än vanligt men ändå reagerade kroppen direkt och pulsen stack iväg. Min taktik inför loppet var att inte mesa utan ge allt. Springa på ordentligt mellan backarna och ta det lugnare uppför. Jag har tidigare sparat mig lite alla lopp så jag ska ha krafter kvar att öka. Men det har jag nästan aldrig ändå haft. Så nu var det all in, speciellt med tanke på dotterns insats. Samtidigt visste jag att med tanke på banan skulle jag inte kunna persa. Under 53 fick bli målet.

Hann för första gången värma upp ordentligt innan! Benen kändes inte överdrivet pigga men jag försökte att inte tänka så mycket på det. Sedan blev det uppvärmning i startgrupp 2 och det blev varmt. Jag hade frusit hela morgonen men nu fick jag av mig underställströjan och sprang i t-shirt och trekvartsbyxor.

Tvärrusade inte i starten vilket jag så här i efterhand borde ha gjort. För det blev en gigantisk flaskhals första km och den gick i bedrövliga 6.24! När jag såg den första km-tiden insåg jag att nu fick det bära eller brista. Andra km var det i alla fall möjligt att springa om och den gick i 5.28. Fortfarande för långsamt med tanke på att komma under 53 minuter. Ökade på ytterligare och kände mig pigg. Märkte inte av några speciella backar och 3:e km gick på 4:46. Efter det slutade jag titta på min klocka och bara gav järnet. När jag kom till Aborrebacken insåg jag att det skulle gå fortare att återhämta sig om jag gick i det värsta uppförslutet. Fortfarande chans på silvermedalj hörde jag att de ropade, men då får ni öka lite. Öka, jo pyttsan, jag som trodde benen skulle vika sig. Men väl uppe på toppen bet jag ihop och lät benen öka trots att det kändes omöjligt. Jag hade sikte på två tjejer. De sprang uppför och jag var tvungen att släppa men så sprang jag ifatt i utför och var ikapp igen. Karins backe var verkligen avskyvärd, där gick jag. Sedan tror jag det var en backe till som jag faktiskt sprang uppför och sprang förbi en massa tjejer i orienteringsklubbströjor. Överhuvudtaget sprang jag mest förbi. När jag såg sista km markeringen ökade jag tempot. Jag sprang om den ena efter den andra och det enda mantrat jag hade i huvudet var; Det får inte komma någon mer backe, inte en till backe, inte en till! Men jag hade för mig att det skulle vara mest nerför. Jag började ökningen lite väl tidigt kanske för jag blev omsprungen av 2 på slutspurten och kunde inte svara. Någonstans i bakhuvudet hoppades jag nog lite på en silvermedalj, vilket jag egentligen visste var omöjligt med tanke på inledningen av loppet och för den delen fortsättningen också. Jag var ändå nöjd med mitt resultat på 52,27. Mest för att jag gav allt och för att jag faktiskt tror att jag nu är god för milen under 50 på plant underlag. Förstå att jag snittade på 5:15 min/km i terräng! Och då ändå gick i de två värsta uppförsbackarna.

Jag skippade drickastationerna och tror faktiskt de inte behövdes. Jag hade druckit bra under förmiddagen och laddat med energi. Jag får bara allt i fel strupe och tappar rytmen känns det som.

Idag är jag mör i benen faktiskt. Vader, baksida och framsida lår känns trötta och förstockade. 10 km var nog alldeles lagom för mig, jag har inte tillräckligt med träningsmängd och framförallt långpass och backträning för att jag skulle pallat de längre distanserna. Det är faktiskt otroligt roligt med de här motionsloppen. Det är kul att ha en målsättning och att försöka slå sina egna rekord. Baksidan med loppen är att de tar mycket tid. Jag och dottern åkte hemifrån igår vid åtta och var hemma vid fyratiden. Eftersom jag jobbar två helger av fem så blir det mycket helgtid som försvinner. Nästa år ska jag planera in lopp som går på vardagkvällar och kanske något på semestern? Jag tror jag ska skippa tjejmilen för att få något lopp där det är mindre trångt. Dessutom springer jag fantastiskt mycket sämre på förmiddagen samt om det är varmt. Igår var vädret perfekt för mig. Sol och ca 12-13 grader.

2 comments:

  1. Man ska väl vara lite mör i benen efter Lidingöloppet, oavsett distans. Tror att du gjorde rätt som inte stannade och drack. Själv sprang jag med bälte (Nathan sport), men efter 20 km stannade jag som sagt vid alla stationer för att få vila. Trött som tusan.

    ReplyDelete
  2. Som sagt, nästa år är du skadefri och kan ladda bättre! Jag är jättesugen på att testa en av de längre distanserna men då får jag börja träna backar redan nu. Jag hade absolut stannat om jag sprungit långa distansen...

    ReplyDelete